Åh va härligt det är när man har en bra dag och känner att våra drömmar faktiskt kan bli verklighet. 

Vissa dagar känns det helt hopplöst, men idag har jag ändå en gnutta hopp inom mig. Kanske inte den här veckan, den här månaden eller det här året, men vi SKA lyckas  

__

 Proveradag 6 idag, tycker att det går såå långsamt när jag äter Provera, man vill ju bara sätta fart med Pergon på direkten  

Önskar dock att vi kunde få ett VUL denna omgången också, skulle vara jätteintressant att veta om det blivit någon förbättring eller inte. Visst, slutresultatet ser vi ju via blodprovet i sluten av cykeln, men jag vill ju veta hur många äggblåsor som bildats och fall de är större än förra månadens.

Kan inte gärna ringa o tjata på kliniken heller, både barnmorskan och överläkaren bedömde att det inte var nödvändigt denna månaden, men åh va nyfiken jag är...

Kan man boka ett privat VUL, eller är man knäpp då?   Hmmm..

Idag är jag inne på fjärde Provera-dagen, men hade känslan att mensen skulle börja hela dagen igår. Molande värk, precis som innan mens. Men sen avtog det. Skönt, för jag vill gärna äta klar kuren så att risken för strulig mens mitt i dämpas en aning   

Känner inte överdrivet mycke hopp till Pergon denna månaden, med tanke på det usla resultatet förra perioden så känns det som att det kommer bli ungefär detsamma denna gång. Uselt på så sätt att äggblåsorna var för små, men samtidigt glädje att se att jag faktiskt kunde bilda äggblåsor. På mitt första VUL fanns det inte en enda äggblåsa (ostimulerad), trots att det borde ha varit den tiden i månaden. Så det i sig var kanske en vinst, men ibland är det bara så svårt att se att även små framsteg duger.

Å andra sidan så kan ju pergon ligga kvar i blodet och göra att jag får en "extra" dos denna cykel, men just nu känns det mest väldigt långt bort.

Kliniken ville dessutom inte kolla med VUL denna gången, så jag lär ju inte få veta hur många äggblåsor som bildats, eller hur stora de är denna omgången. Lite tråkigt, men that's the way it is, antar jag ;)

Något annat som jag funderat mycket på är det här med anonymitet i bloggvärlden. På ett sätt vore det så skönt att slippa vara anonym och "smyga omkring". Men i dagsläget så är det faktiskt ganska skönt att det inte är så många som känner oss personligen (vänner och bekanta exempelvis) som vet om vår kamp.

Men det känns allt lite tråkigt att inte kunna lägga in bilder och att kunna göra bloggen mer personlig. Hade från början inte tänkte berätta något förrän det (eventuellt) blir tal om IVF på riktigt, men min familj vet om och även några jobbrelaterade personer i vår närhet. 

Anledningen till att inte fler vet är att vi inte vet om det kommer stanna hos dessa... Riktigt tråkigt att behöva känna så i en sån här tung situation, men tills vidare så är det vår hemlighet  

Något annat riktigt roligt är att jag anmält mig till bloggträffen  

Ska bli riktigt kul att träffa andra i samma situation, och framförallt; att få se personerna bakom bloggarna man följer :) Kommer bli superkul!

Just nu spånar vi på om sambon ska åka med till storstan så att vi kan unna oss en hotellövernattning, eller om jag ska åka själv som planerat. Har lite svårt att komma på något som sambon kan roa sig med under tiden, så det lutar nog åt det sistnämda ändå. Well, vi får se vad som händer, fötter och sker :)

Nu ska jag återgå till vardagen en stund, hej!

Pratade med kliniken förut och eftersom mensen inte satt igång på riktigt än så gav de mig klartecken att köra en kur till med Provera. Förhoppningen hade ju varit att slippa och att det skulle komma igång av sig självt, men idag är det dag 43 och fortfarande ingen mensblödning. 

Läkaren hade beslutat att jag skulle äta en enkeldos med Pergo sen också, så nu hoppas vi på lite tur i början/mitten på oktober  

Nästa månad är ostimulerad och efter det blir det eventuellt en dubbeldos om jag inte fått något ÄL-utslag eller om det inte varit tillräckligt starkt.

Annars närmar vi oss IVF med stormsteg...

Håll tummarna för oss den här månaden! 

Pratade med kliniken häromdan som berättade att mitt blodprov visade att jag inte hade någon ÄL denna månaden heller  

Hade det väl på känn, men samtidigt så hoppas man ju.

Nu är planen att vänta ut mensen, ringa kliniken och sedan ska läkaren avgöra om jag ska äta enkeldos eller dubbeldos denna gången.

Här hemma hoppas vi på dubbeldos, men det är läkaren som avgör det.

Fick ett tjusigt blåmärke efter blodprovet denna gången också. Hon hade problem med att hitta rätt och fick gräva runt lite innan det kom något blod, och nu har jag ett finfint blåmärke som pryder armvecket  

För några månader sedan hade vi en annan kvinna som skulle ta provet på mig och hon grävde med nålen så det kändes som om hon var i skelettet på mig, inte mysigt någonstans kan jag tala om! 

Men nu går det lättare för var gång att gå dit, är inte alls lika rädd längre (förutom när de gräver så jag blir svimfärdig dvs, haha). Samma med gyn, för varje gång jag gör det så känns det lite lättare.

Älskade barn, om du bara visste vilken resa vi genomgår för att få möta dig