Hur kan man ens komma på tanken att stoppa in sin 3-åring i en tvättmaskin? Hur??   

Sånt här gör mig så jävla less och bitter. Less för den stackars pojken som fick sätta livet till,

och bitter för att det finns så många där ute i världen som inte borde ha barn. Inte ens en hund, eller katt, eller vandrande pinne. Inget!

Fy fan :(

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14000432.ab

Hjälp vad det blåser ute!

Strömmen har gått två eller tre gånger men nu har det varit 1 timme utan störningar *peppar peppar*.

Har haft en rätt usel dag idag rent känslomässigt. Många tankar och funderingar.

Känner mig som det svarta fåret eftersom det uppenbarligen är mitt "fel" att det aldrig tar sig.

Men sen vet jag ju att det hade inte spelat mig någon som helst roll om det varit mannen det varit fel på, hade inte för en sekund anklagat honom eller ansett att det varit hans fel. 

Hjärnan vet - men inte hjärtat.

Ikväll tänkte jag passa på att göra lite nytta här hemma, och fortsätta smaska på mina Dumle Pepparkaka som min goding köpte med hem häromdan, som jag längtat   

Var o lämnade blodprov igår, men vet ju redan med 99,9% att det inte varit någon ÄL.

Nu inväntar vi nästa mens och jag hoppas att den kan vara lika puntklig som sist så att jag kan planera lite. 

Ska ju vara en dubbeldos denna gången, så nu hoppas jag att det visar i slutet på december eller i början på januari att det faktiskt blivit en förbättring. 

Fick en kommentar av en familjemedlem igår som gjorde att jag på två sekunder ångrade att vi någonsin berättat om vår kamp och resan hittills.

Anledningen till att vi höll det för oss själva från början var ju att vi inte visste om vi kunde lita på dom och att vi inte var säkra på om det skulle ligga till vår "fördel" om dom visste. Och efter kommentaren igår så är jag ännu mer tveksam. Så tråkigt att man ska behöva känna så här   

Ibland är det jätteskönt att de i vår närhet (inte alla dock) vet, men ibland så känns det som att det kunde kvitta. Tanken var ju att de skulle kunna förstå oss, stötta oss och respektera oss. Men nä då, det är tydligen okej att säga vad som helst. Uppenbarligen.

Jag tror inte att det var meningen att såra mig, men det gick liksom inte undgå  

Hädanefter kommer jag inte alls dela med mig av lika mycket, de får helt enkelt fråga om de vill veta något. O vill jag inte prata så får dom helt enkelt acceptera det. 

Nu ska jag läsa ikapp lite bloggar...

Sambon påminde mig idag om att jag måste boka tid för blodprovet.

"Ja men det är ju inte förrän den 24e, 25e eller 26e jag ska göra det".

-Men det är ju redan den 22e idag, sa sambon.

Jag fick slänga mig på telefon o ringa, men naturligtvis hade jag missat första telefontiden så jag får snällt vänta till i eftermiddag.

Brukar ha stenkoll, men denna månaden har jag inte haft någon koll alls. Vet inte om det är för att det är en ostimulerad cykel eller vad det är som gör att intresset och minnet sviker, tur att jag har min älskade som kommer ihåg i alla fall   

Längtar till mensen kommer igång sen, hoppas den vill vara punktlig nästa månad också så jag kan sätta fart med dubbeldosen direkt. Dock fick vi inget VUL nu heller, utan först i februari när jag redan ätit 2 dubbeldoser   

Så nu tyckte tom sambon att vi ska boka ett privat VUL. 

Vore ju kul att se om jag svarar lite bättre och om jag kanske till o med får alldeles för många äggblåsor. Nog för att vi gärna vill ha tvillingar, men trillingar o uppåt känns lite tveksamt. Eller ja, trillingar skulle vara okej också, men sen är det nog stopp. Fast hellre 4 på samma gång än inga barn alls. Någon måtta får det va   

Nä, det får nog bli ett VUL -mest för att stilla vår nyfikenhet o se om jag svarar bättre på den dubbla dosen.

Har inte riktigt förstått att jag verkligen har PCOS. Skönt på ett sätt men samtidigt så definitivt eller hur man nu ska uttrycka det. En diagnos och inte "bara" strulig ägglossning.

Samtidigt gör det ju att vi kan få de rätta behandlingarna där vi förhoppningsvis har den bästa chansen. Men tyngdkänslan hänger ändå över mina axlar.

Ikväll blir det chips och dipp med min älskade och nya Irene Huss, underbart!

Hittade den här på YouTube för något år sedan, den säger så mycket och jag tror att många som är i vår

situation känner igen sig väldigt mycket i det hon sjunger. Underbar  

Igår var vi äntligen iväg på VUL;et.

Hade en jättebra manlig överläkare som började med att kolla vänster äggstock.

Där konstaterade han att det fanns nån/några yttepyttesmå äggblåsor som med andra ord är värdelösa. Jaha...

När han kom till den andra äggstocken såg jag direkt att den var större och hade ett annorlunda utseende mot den vänstra. Efter typ två sekunder sa läkaren att det var PCOS och att det inte var något snack om saken.

Han visade på skärmen och det gick inte annat än att hålla med, det var verkligen uppenbart. Jaha, igen.

Gick tillbaka till hans rum igen och pratade om hur vi ska fortsätta, det blir dubbeldos Pergo i dec och jan och eventuellt med hjälp av Provera också. Sedan ska det vara en behandlingsfri månad med VUL och efter det kanske vi går över till sprutor alternativt IVF.

På ett sätt känns det som en lättnad eftersom jag misstänkt det så länge och har så många symtom, men å andra sidan känns det som ännu ett hinder som vi måste bestiga. Jag vet liksom inte riktigt på vilket ben jag ska stå på. 

Sambon tycker att det är skönt och menar att nu vet vi äntligen vad det är vi har för "motståndare", och det har han ju faktiskt lite rätt i. Men samtidigt så hade jag ju helst sluppit en PCOS-diagnos.

Bryt ihop - bit ihop och kom igen.

Måste även skriva ett stoooort grattis till fina Marielle som äntligen plussat, jag är så glad för er skull   

Så, det var som jag anade. Mensen kom natt så det blir en behandlingsfri cykel denna månaden. 

Knappade in att det är cykeldag 1 idag i mobilen och fick fram att den genomsnittliga menscykeln

sjönk från 66 dagar till 53 nu. Inte illa :)

Mindre än två veckor till läkarbesöket och VUL;et nu. Funderar nog på att ta upp det här med PCOS när vi är där. 

Jag har ju läst om det i flera år och har en hel del med symtom som stämmer, men vid första VUL:et så sas det inget om det. 

På andra hörde jag att den nya läkaren frågade vår sköterska något om man har dubbelkollat om det är PCOs eller ej, men sköterskan sa att det var klart, eller något sånt. Mao att jag inte lider av det.

Samtidigt ligger det o gror i bakhuvudet hela tiden, så det skadar ju inte att ta upp det med läkaren. Det är ju en tredje läkare som ska göra undersökningen denna gången, och han kanske kan se något som de andra inte sett. 

Eller så kan han lugna mig och intyga att jag inte har det.

Annars så rullar det väl på här, trött och lite ont i magen. Kvällen planerar jag att spendera i soffan :)