Idag är det ett år sedan vi var på kliniken för första gången så jag tänkte slänga ihop en liten lista med vad vi gjort och vad som hänt under året  

*Jag har haft mens 9 gånger (januari 2011 - januari 2012) varav 5 har varit spontana. Resten tack vare Provera.

*Jag har tagit blodprov 7 gånger, varav 6 ggr för att se eventuell ägglossning.

*Jag har inte haft en enda ägglossning, varken de gånger vi varit på VUL eller tagit blodprov.

*Jag har ätit hormoner i 50 eller 60 dagar sammanlagt.

*Jag har varit på 4 VUL.

Lite har det allt hänt, men jag hade ju självklart önskat att vi hade kommit längre vid det här laget.

Snart dags för ännu en dubbeldos Pergo och sen blir det något annat (injektioner eller IVF). 

Lite medvind nu tack! 

Varit på vårt VUL nu..

Trots dubbeldosen med pergo så hade äggblåsorna inte blivit något bättre än sist med enkeldos, snarare tvärtom.

Hade inte så höga förhoppningar, men självklart är man besviken. Grymt besviken.

Nu blir det en omgång till med dubbel dos och sen hade kliniken "annat i bakfickan", som läkaren uttryckte det.

Jag hoppas att vad de än har i bakfickan så är det något som ger resultat. 

I övrigt mår jag fortfarande riktigt illa till och från. Någon som vet hur länge det håller i sig efter en pergo-kur?

Är på dag 11 idag så åt sista tabletten i förrgår.

Så, nu är jag på 3e pergodagen redan. I natt har jag inte varit riktigt lika varm, men vaknade minst 2 gånger av att jag var svettig. Mysigt  

Illamåendet kommer och går. När vi skulle in och handla igår fick jag ha en påse beredd ifall jag skulle kaskadspy, men tack o lov så klarade jag mig, hehe. 

Alla biverkningar i hela världen kommer vara värda sitt pris om vi får oss ett plus   Varenda en! 

Snart dags för VUL, idag har det värkt och molat som sjutton i magen så jag hoppas det ger resultat    

Kommer ha samma doktor som sist, skönt! 

Har haft 3 olika doktorer på mina 3 VUL hittills och den vi hade sist (och som vi ska ha även denna gång) var riktigt

bra så det känns tryggt. 

Lite konstigt egentligen hur man på något konstigt sätt "vänjer" sig vid gynundersökningar och VUL. Första gången grät jag och hade nästan panik, men nu är jag mer avslappnad. Helst av allt skulle jag ju slippa ha en främmande människa grävandes i muttan    men läget är ju som det är och man får göra det bästa utav det.

Nu ska jag sluta svamla här. 

Så, nu var det nya året här. På ett sätt ser jag fram emot 2012 eftersom det omöjligt kan bli värre än 2011, 

men samtidigt så bävar jag för att det är ett nytt år och därmed dags att vända blad i kalendern.

På bebisfronten då? Inget nytt.

Mensen ville inte dyka upp nu heller så 4 dagar efter avslutad kur dök den äntligen upp och idag är jag inne på min andra dag med Pergo. Äter ju dubbel dos denna månaden (för första gången) och i natt vaknade jag av att var fullkomligt simmade i mitt eget svett i sängen. Mysigt!

Blodvallningar till förbannelse, milt sagt!

Idag har jag även mått illa och pendlar lite mellan att vara varm och kall, men i övrigt mår jag väl som jag räknat med.

Har en liten, liten förhoppning om att vi kanske får se en (eller fler) fina äggblåsor på VULet *hoppas*.

2012 ska bli vårt år! Efter alla år av längtan och försök så är vi värda det. Alla vi ofrivilligt barnlösa som kämpar är värda det   

Idag om ett år, alltså 1 januari 2013 ska vi antingen vara gravida eller föräldrar. Det bara måste bli så!