Knasigt att man kan bli så glad för lite mens, men det känns så skönt när den

kommer spontant och dessutom alldeles rätt i tiden. Skönt!

Mensvärken from hell är dock inte lika skön, men med vetekudde på magen o några värktabletter så ska

jag nog vara på fötter snart igen. 

Tror att det kommer bli en störtblödning den här gången och jag kan varken ha tampong eller min kära menskopp

i för tillfället så jag får helt enkelt hålla mig till binda (uhh, avskyr bindor). 

Har iaf ringt och meddelat kliniken att mensen börjar så nu får vi se vad som händer. Har hämtat ut mer Pergo iaf så att jag har ifall de tycker jag ska sätta igång i helgen. 

Annars är det okej här. Lite småbesviken över att det inte tog sig, men å andra sidan är det sånt enormt framsteg bara att jag eventuellt kan ha ägglossat. Sambon är helt eld och lågor här hemma över det, och jag får nog lov att hålla med. Det är faktiskt riktigt stort :)

Vetekudde var det ja...

Har ju som sagt haft en del molande till och från i magen  de senaste dagarna, och speciellt på höger sida.

Nu är värken konstant, precis som att mensen skulle komma vilken minut som helst.

Är ju bara på CD27 idag så det är ju lite väl tidigt för att vara min kropp.

Ont gör det i alla fall!

Känns som dundermensvärk med lite huggande känsla. Nästan ilande.

Började googla (ja, jag är google-missbrukare, haha) på överstimulering och tänkte om det stämde

bra in, men det gjorde det väl kanske inte. Illamående har jag ju varit till och från några dagar men jag

tror inte att det beror på någon överstimulering i så fall. Svullen mage? Ja lite. Ont? Ja! 

Men då borde väl progesteron-provet ha varit mycke högre än 30? 

Nä, det måste nog vara mensen som är på väg. Det (enda) positiva med det är ju att min cykel i så fall 

blir normal den här månaden också. Alltid något.

Pratade med sköterskan igen nu och de hade pratat med läkaren nu under dagen som också

blev glatt överraskad över värdet :) 

Det bestämdes iaf att jag ska avvakta och se om mensen dyker upp, eller ta gravtest någon 

dag framöver för att se om det tagit sig. Sedan skulle jag återkomma till kliniken så att vi

kan få tid för läkarsamtal. 

Så någonting annat än bara Pergo tror jag att det blir sen, annars vet jag inte riktigt varför

vi skulle få en läkartid. Kanske kolla så allt ser bra ut!? 

Hoppas att mensen vill komma (eller ja, helst vill jag ju inte se röken av den på x antal månader)

någorlunda rätt i cykeln den här månaden också så att jag slipper köra med Provera igen.

Molvärken i magen/äggstockarna är fortfarande kvar. Känns ungefär som att jag ska få världens

blödning, men det kan ju också betyda att det faktiskt fastnat en liten goding  

Har testat 2 dagar i rad nu, testnarkoman som jag är ;) Men än så länge är det negativt, och det tror

jag nog att det kommer fortsätta vara. Men hur som så har mitt värde stigit rejält, bara det är en

vinst :)

Pratade med kliniken nu om blodprovet jag lämnade i måndags och det låg på 30 (!!).

Jag blev helt stum i telefon och sköterskan verkade lika chockad som jag.

Detta innebär alltså att jag faktiskt kan ha/ha haft ägglossning den här månaden. 

Inser ni hur stort det är? Första tillskymmelse till ÄL på gud vet hur många år.

Har haft lite ont i höger sida (typ vid äggstocken) emellanåt och hade även lite 

typiska ÄL-flytningar för några dagar sedan. Nu i efterhand hittar jag en mängd tecken och nu molar det till och från. 

Enligt kliniken så kan det vara ÄL-chans vid 20 - 40 och jag ligger ju alltså mittemellan.

Även OM jag inte får någon ÄL nu så är vi ändå så nära som det bara går och jag fullkomligt svävar

på moln just nu. Som vi väntat på det här tillfället!

Nu blev ju dock våra planer lite omkastade så hon skulle höra med doktorn vad han tyckte om framtiden.

Kanske blir det så att vi får testa några månader till med Pergo nu när det äntligen gett resultat.

Jag är så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Tänk att lite ÄL kan göra en människa så lycklig   

I morgon är jag på dag 23 och vi ska iväg och ta månadens blodprov.

Märket från förra blodprovet är fortfarande kvar, de måste ju tro att jag är värsta

sprutjunkien eller något   Hehe.

Sen på torsdag/fredag tänkte jag rnga kliniken igen så vi får höra lite mer om IVF och

vad vi ska hitta på nu när denna cykel är över. 

Måste kolla upp hur jag har det med Provera också, vill minnas att de är slut nu.

Note 2 self med andra ord. PROVERA!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ikväll tänkte jag bänka mig framför Big Brother. 

Så dåligt så det blir bra   

Något som jag har funderat på ett bra tag är min blogglista på datorn.

ALLA som fått barn där (IVFare och andra ofrivilligt barnlösa) har fått en dotter.

Nu vet jag (minst en av dessa) som är gravid och ska ha en son/söner, men än så länge är det bara

tjejer. Lite märkligt, och rätt häftigt att alla fått samma kön hittills.

Vet inte om det syns så bra men..

Åh, idag är en sån där grubblar-dag. Jag funderar och analyserar sönder allt och hoppet om att vi någon gång ska bli föräldrar är väl lika med noll en sån här dag.

Jag är l.i.v.r.ä.d.d att jag inte har någon ÄL alls, att ägglådan är tom och att IVF:erna kommer vara helt bortkastade.

Läste för ett tag sedan att många med PCO-s får fina ägg, men att problemen börjar när äggen inte släpps.

Men mina ägg har ju varit 6 mm som störst (med dubbeldos Pergotime dessutom). Så mitt problem lär ju knappast vara att de inte vill släppa utan snarare att de inte vill växa. Jäkla mini-ägg, dvärg-ägg, skit-ägg! Varför växer ni inte? Finns ni ens?

Har börjat komma till vägskälet där vi funderar på om vi ska berätta för de i familjen som ännu inte vet. På ett sätt vill jag berätta, men på minst dubbelt så många sätt vill jag inte berätta. Tror ändå inte att vi kommer få något stöd i det och då kan vi lika gärna fortsätta tiga. Samtidigt som man såklart önskar att alla som står oss nära ska veta. Svårt!

Någonstans tycker jag att man ska förtjäna att få veta en sån sak, det är ju det innersta vi har och det som betyder mest av allt för oss just nu i livet. Men när är man förtjänt egentligen? Blir man ens det? Eller är det jag som ställer för höga krav på våra anhöriga? Kanske.

Mitt i alla funderingar så måste jag ändå säga att jag är så tacksam för att vi berättade för mannens chef. Det är aldrig några problem att ta ledigt för VUL och klinikbesök och det underlättar något enormt  för oss 

Så tack!

Jag glömde helt av att fråga kliniken sist och tänkte därför om någon här vet...

Jag har ju inte haft någon ÄL någon gång under senaste året (åren kanske) när vi kollat med blodprov och VUL. Varken med eller utan Pergotime.

Kan det vara så att jag helt enkelt inte har någon ÄL alls?

Och kan man i så fall få igång den eller är det kört om man inte har hjälp av egen produktion så att säga? 

Har ju bekräftad PCO-s och en halvstrulig mens, men i perioder kan den vara någorlunda regelbunden... För att sedan försvinna helt och behöva "trollas fram" med hjälp av Provera.