1 januari 2012 skrev jag följande i bloggen: 

"2012 ska bli vårt år! Idag om ett år, alltså 1 januari 2013 ska vi antingen vara gravida eller föräldrar. Det bara måste bli så".

Januari:

Åt kur nr 3 med Pergotime, första dubbeldosen. Gav dessvärre inget resultat och besvikelsen var stor efteråt.

Februari:

Pratade om IVF igen och bestämde med kliniken att det snart är dags att gå vidare. Funderade mycket på om vi skulle berätta om vår kamp för våra familjer, men valde att avvakta.

Åt ytterligare en dubbeldos med Pergotime och progesteron-provet visade att jag kanske haft ÄL. Det kändes stort!

Mars:

Hade en ostimulerad cykel och ville mest att tiden skulle gå. Hamnade i något mellanläge där vi inte visste något om framtiden och vad som var planerat.

April:

Åt en dubbeldos med Pergotime - ingen ÄL. Tyckte att tiden gick segt och det mesta kändes hopplöst. 

Maj:

Var på ännu ett VUL och läkaren föreslog att vi skulle höja dosen ytterligare och köra på en trippeldos Pergotime. Hade en jobbig tid privat så det var mycket annat som tog fokus och jag kände mig inte speciellt taggad. Kände en del molande i magen efter Pergo-kuren och började få upp förhoppningarna lite. Kanske var det vår tur att få ägglossning? 

På VULet den 28 maj hittade läkaren en äggblåsa på 12 mm i min vänstra äggstock och lyckan var enorm. Äntligen hade vi en ärlig chans! 

Juni:

1 juni fick vi äntligen ett positivt ägglossningsresultat och jag grät av glädje. Å ena sidan så ville jag så gärna tro på att det skulle lyckas - å andra sidan kände jag mig säker på att det skulle misslyckas. Det var många dagar som vi kastades mellan hopp och förtvivlan innan vi äntligen fick ett positivt graviditetsbesked den 13 juni. 

Jag grät så jag skakade när jag berättade nyheten för sambon, mamma och min syster. Herregud, hade vi äntligen lyckats? Helt otroligt! 

Följande dagar och veckor svävade vi på moln här hemma. 

Juli:

Var på vårt första VUL och fick se ett tickande hjärta. Det var utan tvekan något av det häftigaste vi någonsin varit med om och när vi kom ut i bilen brast det för mig och jag bara grät av lycka. Tänk att den där lilla bönan på 9,3 mm växte inuti min kropp. Gjorde även ett akut ultraljud några veckor senare eftersom vi misstänkte att graviditeten avstannat. Men allt såg bra ut och lillbus var nu 20,4 mm stor och verkade må bra.

Började känna av fler och fler graviditetssymtom så som illamående, sug efter saker, hunger, trötthet m.m

Augusti:

Var på inskrivningen på mvc och fick tiden till vårt rutinultraljud. Spydde en hel del och gick ner i vikt.

September:

Köpte en overall till lillbus från Polarn o. Pyret. Kändes helt magiskt att äntligen kunna köpa den overallen vi kikat på i så många år. Började läcka mjölk och var på rutinultraljud. Foglossningen blev värre och värre så var hos barnmorskan på en extratid för att prova ut ett foglossningsbälte. Fick även känna de första buffarna, om än väldigt svaga.

Oktober:

Åkte till Göteborg för att kolla könet på lillbus och fick veta att vi väntar en liten kille. Äntligen visste vi och hela vägen hem satt vi och fantiserade om hur det skulle bli att vara föräldrar till en liten E. 

Gick in i vecka 20 och passerade ytterligare en milstolpe på vägen. Började få en rejäl bebiskula och började drömma de mest konstiga drömmar. Sambon fick även sin allra första spark av lillkillen och längtan blev om möjligt ännu större.

Inhandlade en garderob till lillen och började tvätta och hänga in hans kläder allt eftersom.

November:

Nu började magen växa rejält och sammandragningarna blev bara fler och fler. Fick ett erbjudande att börja föräldragrupp redan nu och vi nappade på det. Började fundera mer och mer på hur jag vill ha förlossningen och läste på allt jag kunde om psykoprofylaxandning. Hade ett par rejält stressiga veckor som bidrog till ökade sammandragningar.

December:

Besök hos barnmorskan i vanlig ordning och avslut på föräldragruppen. Gick in i vecka 30 och hämtade hem vår vagn som vi längtat efter så länge. Känns fortfarande helt overkligt att det står en barnvagn i vårt hem! Var på en föreläsning på sjukhuset där vi ska föda och hann även med ett besök på förlossningen en kväll när sammandragningarna eskalerat och kändes annorlunda. Efter diverse tester visade det sig att läget var lugnt och att det antagligen berodde på stress. Firade jul med bådas familjer och njöt av alla klappar till lillkillen. Han är verkligen efterlängtad vår lille E   

2012 har varit det bästa året i våra liv - och 2013 kommer slå det med hästlängder. 

2013 kommer bli året då vi blir hela på riktigt och kan få njuta av det liv vi så länge velat ha.

Älskade, älskade E - snart ses vi!

Ligger sömnlös och tycker allmänt synd om mig själv typ. Halsbränna from hell, huvudvärk och värkande ben är ingen bra kombination och just nu längtar jag sjukt mycket efter en hel natts sömn. Bättre lycka 2013 antar jag...

Det här bäddsetet fick vi av blivande farmor (och farfar). Superfint! Filten köpte vi på Babyproffsen igår och var nedsatt från cirka 230:- till 100:- och den är underbart skön. Stor är den dessutom, så han kommer kunna ha den länge. Vi tänkte försöka hamstra på oss några fler nästa gång vi åker till grannstaden, om de finns kvar dvs.

Sambon jobbade på julafton så jag firade själv med min familj i några timmar innan han kom och hämtade mig för att åka vidare till hans familj. 

I sambons familj kör vi med lottning där man ska köpa till endast en vuxen för en viss summa. Mycket smidigare än att behöva köpa till 8-9 stycken som vi gjort tidigare. Detta är tredje året vi kör såhär och två av tre jular har svärmor haft mig att köpa till. Önskade mig bland annat ett presentkort på Babyproffsen, och det fick vi :) Dock hade hon (som vanligt) gått över den bestämda summan med råge så det blev ett rejält belopp till mig och lilleman.

Dessutom fick han kläder och annat av faster och farmor så han var tveklöst den som fick mest av oss tre. Bortskämda goding!

Handlade även upp presentkortet igår så lillbus julklappar blev följande:

*Stickad kofta, Lundmyr - från farmor

*Body, Lundmyr - från farmor

*3 nappflaskor, Lundmyr - från farmor

*Bäddset till vagnen - från farmor

*Filt - från farmor

*Body/Heldress - från faster och kusiner

*2 par sockar - från faster och kusiner

-Stickad kofta - från oss

*Badbalja - presentkort

*Täcke och kudde - presentkort

*Underlakan till vagn och säng x3 - presentkort

*2 dra-på-lakan till vagn och säng - presentkort

*Filt - presentkort

-Musikmobil till spjälsängen - presentkort

-Plastad frotté - presentkort

Nu har jag precis strykt en hel del av filtarna samt påslakansetet, så nu ligger det i vagnen och jag längtar desto mer efter vår buse nu.

Allt som allt hade vi en bra jul, men det tog verkligen på krafterna och jag känner mig fortfarande hängig. Dock har stressen minskat och det har varit mindre onda sammandragningar igår och idag, skönt :) Nu ser vi fram emot 2013!

Passerar vecka 32 idag och nu börjar det verkligen kännas att det närmar sig. Magen har blivit aningen lägre och lillkillen knökar desto mer nu i stället för att sparka. Mest sparkar han om jag ligger på sidan, då blir han skogstokig och protesterar hej vilt :) 

Sammandragningarna är (för tillfället åtminstonde) lugnare och de gör inte riktigt så ont som tidigare. Dock får jag många små och gärna om jag går lite för fort, bär tungt eller när jag reser på mig. Men så länge de inte gör sådär superont så är jag nöjd!

Måste kissa oftare nu, gärna två gånger på natten och när vi är iväg någonstans så får jag ofta springa och kissa både en och två gånger. Dessutom har han en förkärlek till att knöka på blåsan så då känns det som att man ska spricka omedelbums :)

Halsbrännan håller i sig, vissa dagar är bättre än andra, precis som med foglossningen och sammandragningarna. Just nu är det ganska lugnt.

Drömmer gör jag också, helt sjuka drömmar! En natt drömde jag att kineser var inne i vårt vardagsrum och stal madrassen till vagnen. Det slutade med att jag var livrädd och väckte sambon som fick följa mig till toan. Vågade inte gå själv :/ Har även drömt en lång och intensiv dröm om min ena näsborre, som tydligen heter Eva... Haha. Det är verkligen helt rörigt i huvudet på nätterna!

I övrigt mår jag faktiskt rätt bra, bara jag lyssnar på kroppen. Men man har ju inte alls samma ork som tidigare och bara att ta på sig skorna är ett helt projekt i sig. Tur att jag har sambon som assisterar när han är hemma, men när han jobbar så tar det mesta typ dubbelt så lång tid som man är van vid.

Julafton i morgon och jag är som vanligt stressad. Gah, jag är verkligen ingen julfantast. 

Men nu är paketen inslagna och sorterade, tillkommer dock några småsaker ikväll när sambon kommer hem från jobbet. Men det hinner i med ändå.

Har tvättat upp massa kläder som jag eventuellt kunde ha på mig i morgon - men jag insåg ganska snabbt att det var omöjligt med magen (och tuttarna), så jag får gå i tråkiga mammakläder. Jaja, huvudsaken är ju att det är bekvämt som sambon säger.

Har haft rejält med sammandragningar både igår och idag så jag ska försöka ta det så lugnt som möjligt ikväll. Det blir vad det blir liksom. Det viktigaste är ju att jag och lillkillen mår bra och kan slappna av   

Haha, jag köpte ett par strupbyxor för gravida i förra veckan och har letat som en galning efter dom. Jag har varit ÖVERALLT och har muttrat och gnällt på sambon för att han lagt dom på något "smart" ställe. Idag hittade jag dom...

I brödkorgen!! Haha, hur tänkte jag där liksom?? 

Nu ska jag lägga mig en stund, kroppen börjar säga ifrån. Hoppas ni får en jättebra jul så hörs vi i mellandagarna :)

Vecka 31 (30+2)

Idag var det återigen dags för ett besök hos bm. Skulle egentligen tagit blodprover, men labb hade redan stängt så jag får ta det efter helgerna i stället. Urinprovet och blodtrycket var bra iaf. 

Hade haft sammandragningar och yrsel/illamående till och från hela dagen så det kändes skönt att höra att blodtrycket höll sig på en normal nivå. 

SF-måttet hade ökat rejält och jag låg nu på 31, alltså i överkant. Lillkillens hjärtljud låg på 144 och han pendlade mellan 145-150 ungefär när vi var inne på förlossningen så det verkade normalt o bra :)

Efter besöket hos bm åkte vi upp en snabbis till stan för att se om vi kunde hitta något att ha på oss på julafton. Det var lättare sagt än gjort och orken tog slut rätt snart så då styrde vi volvon hemåt i stället. 

Nu ska vi sätta oss och betala lite räkningar, alltid skönt att ha det gjort.