Min mage tycks ha ballat ur fullständigt... Jaja, kan man inte sova så kan man lika gärna springa på toa stup i kvarten *ironisk*.
Yay!

Fick en kommentar angående tacotårtan vi åt häromdagen och tänkte därför länka till receptet här. 

Det är vansinnigt gott och går att variera i oändlighet.

Nu gjorde vi inte riktigt enligt receptet, men vi utgick från det iaf :)

http://bakatochlagat.wordpress.com/2011/10/05/tacotarta/

Vi gjorde med små bröd och klippte dom i halvor så att vi fick varsin separat tårta.

Jag hade bara majs och köttfärs i min medan sambon hade nötter, lök, köttfärs och tacosås. I stället för vanlig cremé fraiche använde vi oss av paprika och chili, den tycker vi är mycket godare.

Själva tårtan la vi i en hög ugnsform och sen hade vi den i ugnen i cirka 19-20 minuter och åt med gurka och tacochips vid sidan om. Tog även lite mer av blandningen med grädde, philadelphia och creme fraiche så att det blev riktigt krämigt och gott. 

Sitter som på nålar och väntar på att mensen ska dyka upp.

Har haft rejäl mensvärk några dagar och framförallt igår och idag så

nu kommer den nog snart. Naturligtvis kommer det ju "krocka" med alla  möten

och annat viktigt som vi har i vår närmsta framtid, men vi håller tummarna för

att jag kommer må okej :)

Har haft sjukt ont i brösten den här Provera-kuren, kan inte riktigt minnas att

jag haft det förut? Gör ont så fort jag har BH, kläder eller om jag så snuddar dem.

Min käresta gjorde ett riktigt klämmande häromdan och satan i min lilla låda va ont

det gjorde, haha!

Annars rullar det på här, trots den eviga väntan. Pratade med min farmor i telefon förut

och kom in på det här med barn igen. Jag blir helt varm i hjärtat när hon berättar att hon

håller tummarna för oss och att vi kommer bli jättebra föräldrar   

Inne på cd32 idag och mensen syns fortfarande inte till. Kändes som att det var på gång i slutet på förra veckan men sen avtog det för att idag börja mola lite igen. Förhoppningsvis kommer den igång under veckan iaf :)

Håller på att rensa lite i vårt förråd, helt galet va massa saker man samlar på sig. Slängde massa tomma flyttkartonger och annat bröte som bara blivit liggandes genom åren. Ett par glasögon från högstadiet (gräsligt fula!), kondomer (haha), hockeyutrustning, kuddar, julsaker som inte hör hemma på 2000-talet, mössor m.m. 

Nu kan man åtminstonde stå inne i förrådet utan att bli mosad av massa saker, även om vi fortfarande har alldeles för mycket saker kvar ännu. 

Dags att kika runt lite i bloggvärlden!

Idag är det cd28 och mensen borde komma snart. Hoppas jag    

Nä, men det känns faktiskt som att den är på ingång så det dröjer nog max en vecka. Skönt!

Funderar fortfarande om vi ska boka privat VUL eller inte denna månaden. Äter ju dubbeldos och vill gärna kika både för att stilla min nyfikenhet men också för att se om dubbeldosen gör någon skillnad och i så fall vad resultatet blir. 

Sist hade jag ju ett gäng små äggblåsor som inte var mer än 4-5 mm stora, så nu hoppas jag att de blir desto större denna månaden.

Ska försöka höra lite mer med kliniken hur vår plan ser ut. Hur länge ska vi försöka med pergon innan det är dags att gå vidare? Hur ska vi gå vidare sen, och när? Detta är vår 4e månad med pergo och vi har remisser för minst 3 till... 

Sen antar jag att de vill försöka med injektioner också och om inte det hjälper antar jag att vi lutar mer mot IVF (igen).

Men läste någonstans att de helst vill behandla oss med PCOs på andra sätt än IVF eftersom vi har ett känt "fel" (ägglossningsstörningar hos många). Hade vi däremot fortfarande varit oförklarligt barnlösa så hade vi nog redan stått i kö. 

Spelar egentligen ingen roll, bara alla får samma chanser och att vi någon gång får vårt efterlängtade plus. Vägen dit är ju egentligen helt ovesäntlig.

Nu ska jag sätta lite fart här!

Var o lämnade blodprov igår, men vet ju redan med 99,9% att det inte varit någon ÄL.

Nu inväntar vi nästa mens och jag hoppas att den kan vara lika puntklig som sist så att jag kan planera lite. 

Ska ju vara en dubbeldos denna gången, så nu hoppas jag att det visar i slutet på december eller i början på januari att det faktiskt blivit en förbättring. 

Fick en kommentar av en familjemedlem igår som gjorde att jag på två sekunder ångrade att vi någonsin berättat om vår kamp och resan hittills.

Anledningen till att vi höll det för oss själva från början var ju att vi inte visste om vi kunde lita på dom och att vi inte var säkra på om det skulle ligga till vår "fördel" om dom visste. Och efter kommentaren igår så är jag ännu mer tveksam. Så tråkigt att man ska behöva känna så här   

Ibland är det jätteskönt att de i vår närhet (inte alla dock) vet, men ibland så känns det som att det kunde kvitta. Tanken var ju att de skulle kunna förstå oss, stötta oss och respektera oss. Men nä då, det är tydligen okej att säga vad som helst. Uppenbarligen.

Jag tror inte att det var meningen att såra mig, men det gick liksom inte undgå  

Hädanefter kommer jag inte alls dela med mig av lika mycket, de får helt enkelt fråga om de vill veta något. O vill jag inte prata så får dom helt enkelt acceptera det. 

Nu ska jag läsa ikapp lite bloggar...

Har inte riktigt förstått att jag verkligen har PCOS. Skönt på ett sätt men samtidigt så definitivt eller hur man nu ska uttrycka det. En diagnos och inte "bara" strulig ägglossning.

Samtidigt gör det ju att vi kan få de rätta behandlingarna där vi förhoppningsvis har den bästa chansen. Men tyngdkänslan hänger ändå över mina axlar.

Ikväll blir det chips och dipp med min älskade och nya Irene Huss, underbart!

Hänt mycket det senaste, tyvärr inget positivt och inget som jag vill och orkar dela med mig av här.

Mensen är precis på väg att ta slut, har haft sånna extrema blödningar efter Proveran att jag knappt gjort annat än o blött igenom.

Ska bli riktigt skönt när det är slut nu och proverna är tagna (dag 23).

Sen får vi se vad kliniken säger och hur proverna såg ut.

Just det, ringde till labb på min vårdcentral igår och skulle boka in en tid för blodprov på dag 23. Förklarade snabbt att det var pga en infertilitetsutredning och att det måste vara på dag 21-23.

Kvinnan i andra änden kläcker ur sig; "Jaha, så det är genom mödravården?!"

Jag sjönk som en sten kan jag lova.

Man borde vänja sig vid alla dumma och klantiga kommentarer när man går igenom ofrivillig barnlöshet, men ändå kommer de som slag i magen med jämna mellanrum.

Orkar inte skriva mer nu, men nu blev det en liten lägesuppdatering iaf!