Against all odds

Inlägg publicerade under kategorin Oro

Av Against all odds - 24 januari 2013 12:07

Sitter o väntar på att sambon ska sluta jobbet så att vi kan åka iväg på vårt TUL. Helt plötsligt har jag blivit livrädd att lilleman ska vara jättestor eftersom jag är rädd att det kommer innebära större risk för komplikationer vid förlossningen (jag är ju sjukt nojig för att spricka mkt). För första gången på alla dessa månader ser jag på förlossningen med en skräckblandad förtjusning... Jag hoppas att han inte är allt för stor och att allt ser bra ut idag! Sen kan man ju självklart få större barn utan att spricka 'all the way', men det känns som att risken bör vara större för att det ska hända om man får en riktigt stor bebis?!

Gaaaah, jag är nervös!!

Oro
Av Against all odds - 20 december 2012 19:18

Fick rejält med sammandragningar igår och några gjorde riktigt ont med mensvärksliknande smärta och tryck neråt, så vid 16 ringde jag in och hörde efter med förlossningen som tyckte att vi skulle komma in för en kontroll.

Väl framme på förlossningen fick vi komma in i ett undersökningsrum och prata med en manlig läkare innan vi gick vidare till ett lite större rum för ultraljud och lite andra undersökningar.

Ultraljudet såg bra ut och lillkillens hjärta tickade på fint. Sedan klämde läkaren på magen och jag trodde på fullaste allvar att jag skulle svimma av smärta när han tryckte som värst. Holy crap va ont det gjorde!!


Efter det så var det dags för gynundersökning och tappen var lång och opåverkad. Han gjorde även ett vaginalt ultraljud för att dubbelkolla och allt såg bra ut. Sist kände han med fingrarna och kunde konstantera att jag inte påbörjat något öppningsarbete, skönt! Det såg alltså helt normalt ut och vi fick sedan gå tillbaka till första undersökningsrummet för urinprov och CTG-kurva.

CTG-kurvan visade inget onormalt men urinprovet skulle de eventuellt skicka på odling, så det får vi avvakta och se längre fram vad det visar i så fall.

Innan vi kom till förlossningen och i bilen dit fick jag flera sammandragningar. Men när CTGn var påkopplad så var det hur lugnt som helst. Lagom typiskt!


Förklaringen till sammandragningarna och smärtorna tros helt enkelt vara stress. Jag har försökt stressa av så mycket det bara går senaste veckan, men det hjälper tydligen inte fullt ut. Så nu m.å.s.t.e jag ta det ännu mer lugnt och sluta lägga energi på oviktiga saker.


Efter besöket på fl var jag helt färdig så kvällen spenderades i soffan med sambon och lite godis.

I morgon är det dags för bm-besök igen :)

Gravid · Oro
Av Against all odds - 9 oktober 2012 20:12

Usch, blir galen på den här oron som ständigt gnager inom mig. "Tänk om LillBus inte mår bra, tänk om min UVI påverkat honom och att det kommer starta förlossningen, tänk om den smärtan beror på det eller det" osv. Antar att det hör till, men usch va psykiskt påfrestande det kan vara!

Älskade, älskade lillkille... Du är det finaste vi har och vi älskar dig mer än ord kan beskriva -redan.

Oro
Av Against all odds - 1 oktober 2012 16:55

Det onda i magen släppte efter ett tag efter att jag skrivit sista inlägget. Dock kom det som kramper ett par gånger, men det lugnade sig och i natt sov både jag och sambon bättre än på läääänge. Så skönt och så välbehövligt!

Jag har blivit otroligt lättväckt sen jag blev gravid, lagom frustrerande när man inte kan somna om efter att sambon gått upp vid 05.00 Grr!

Vet inte om det är kroppen som förbereder sig eller vad det handlar om, men i natt var det riktigt skönt att få sova utan massa störmoment.


Idag har magen och kisseriet varit lite bättre. Kommer i omgångar och sen känner jag typ inget däremellan. Men nu har jag iaf tagit sammanlagt 3 tabletter av penicillinet, så nu hoppas jag att det ger med sig snart.

Känner mig lite mindre orolig idag iaf och det är riktigt skönt. Igår var jag orolig så jag skakade när jag tänkte på att det kanske kan påverka Lillbus. Helt ofattbart hur mycket man älskar honom/henne redan!


I morgon är det iaf dags att få veta om det är en tjej eller kille vi väntar. Jag har ju varit stensäker på kille hela tiden, men efter sista UL:et så började jag tveka. Sambon tror ju fortfarande stenhårt på tjej, så jag får väl fortsätta tro på kille då ;) Spelar ingen som helst roll vad det är för kön, bara h*n är frisk. Men det ska bli sååå spännande att få veta vem det är och kunna "smaka" på namnen lite mer. 

Dessutom känns det skönt att få ett till ultraljud där man gör en rutinkoll och ser över allt igen!

Gravid · Oro
Av Against all odds - 26 juli 2012 11:43

I måndags ringde jag gyn i grannkommunen för att försöka få en tid till VUL.

Mina symtom hade nämligen minskat och många hade mer eller mindre avtagit helt, plus att jag haft lite värk och en liten blödning. Dessutom hade mina gravtester blivit svagare :(


Det var med darrig röst jag ringde och berättade för kvinnan i andra änden. Hon var till en början inte särskillt intresserad och förklarade mest att det lät som att bebis dött samt att det inte finns så mycket man kan göra då :(

Förklarade att vi mår skit och är så oroliga att vi knappt vet vart vi ska ta vägen. 


Hon berättar iaf att det inte finns en enda tid på hela veckan så mina förhoppningar om att få komma in var lika med 0 ungefär. Men efter att ha läst min journal ändrades hennes attityd helt (antagligen läste hon om vår kamp och barnlöshet tillsammans med behandlingarna vi genomgått) och helt plötsligt säger hon att vi måste åka dit nu på en gång.

Vi bor som sagt över 3 mil bort så vi slängde oss in i bilen och åkte. Sambon gasade för fullt och jag satt intill och skakade som ett asplöv av oro :( Fy fan, resan in kändes som en evighet!


När vi kommer fram till gyn och anmäler oss så kommer den ut en man och en kvinna efter en stund o ropar in oss. 

Vi får följa med in och berätta snabbt om symtomen, blödningen och vår oro. Pratar även om hormonstimuleringarna. Sen är det dags för domen; ultraljudet.


Hoppar upp i gynstolen och mannen börjar med en vanlig undersökning för att kolla om det finns någon blödning. Tack o lov ser det bra ut och han hittar inga tecken på det. Efter det var det kvinnans tur att känna på livmodern och livmodertappen samtidigt som hon la halva sin tyngd på magen. Aj! Det var sådär skönt kan jag säga ;)

Sen är det dags att kolla hur det står till med lillbus och med en gång ser vi att han/hon vuxit rejält sen vi var inne sist. Skönt! 

Till sist ser vi även hur hjärtat slår och läkaren förklarar att allt ser bra ut. L Y C K A! 

 

När vi kommer ut från läkaren så möter vi kvinnan jag pratat med i telefonen. Det enda hon säger till oss är "du är sen". Öööh, jag fann mig inte riktigt och svarade bara något i stil med att vi åkte så fort vi bara kunde plus att det faktiskt var en del trafik på vägen. Efteråt var jag så irriterad att jag nästan kokade.

Tänk om vi hade fått dåligt besked och sedan får höra hennes gnäll det första vi gör... Somliga ska inte jobba med andra människor! Suck.

 

Blev tillbakaflyttade en dag till så idag går vi in i vecka 10 (9+0). 


Älskade LillBus   

 

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2013
>>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Behandlingar

Omgång 1:

Enkeldos Pergotime med start 8 augusti 2011. Ingen ÄL.

 

Omgång 2:

Enkeldos Pergotime med start 3 oktober 2011. Ingen ÄL.

 

Omgång 3:

Dubbeldos Pergotime med start 31 december 2011. Ingen ÄL.

 

Omgång 4:

Dubbeldos Pergotime med start 2 februari 2012. Kanske ÄL.

 

Omgång 5:

Dubbeldos Pergotime med start 17 april 2012. Ingen ÄL.

 

Omgång 6:

Trippeldos Pergotime med start 19 maj 2012. GRAVID!


Skapa flashcards