...ja så känns det verkligen :( Var hos bm förut på extrakollen för att kika hur blodtrycket låg. Det låg jättebra på 135/70 så det kändes som en riktig seger. Kunde bara konstatera att vilan faktiskt gjort verkan och det kändes så härligt. Men, i stället så har proteinen i urinen ökat ganska mycket så hon ringde förlossningen för att rådfråga hur hon skulle göra. Hon fick prata med läkaren och beskrev att jag fortfarande har en del huvudvärk men att viktökningen stannat av, tack o lov. Läkaren tyckte att vi skulle göra en ny urinsamling under 24 timmar och sen att jag skulle höra av mig vid minsta förändring.

Fick även en extratid på måndag så får vi se vad som sägs. Om jag inte är inne på förlossningen igen dvs..

Har haft en hel del sammandragningar idag, men efter lite vila här hemma så har det klingat av. Tråkigt nog...
OM jag behöver åka in för min hf igen hoppas jag innerligt att de sätter igång mig! Trött på det här nu.

I tisdags hade vi alltså tid hos barnmorskan för de vanliga kontrollerna. Fick en helt ny barnmorska den här gången och hon tog verkligen mina symtom på allvar, skönt.

Blodtrycket var högt så hon bad mig lägga mig ner en stund för att sedan ta om det igen, men då hade det höjts ytterligare och låg nu på 145/95, vilket hon inte tyckte var bra tillsammans med huvudvärken, proteinen i urinen samt svullnaden.

Hon bad att få återkomma till oss efter att ha rådfrågat förlossningen så efter nån timme ringde hon upp och sa att vi skulle ta oss in till sjukhuset för extra kontroller. 

Packade väskan och åkte in. Väl inne fick jag göra ett CTG, lämna urinprov, lämna blodprov, ta blodtryck samt beskriva mina symtom. Proteinen i urinen visade nu på +2, men blodtrycket var i stället något lägre. De ville ha in mig för observation så att jag kunde samla urin i 24 timmar så jag blev inskriven på förlossningen och hänvisad till ett rum för strikt vila.

Under de första 24 timmarna samlades all urin i ett kärl och det gjordes flera ctg- samt blodtryckskontroller på mig för att se hur det utvecklades. Min huvudvärk ökade succesivt och första natten hade jag så ont att jag trodde huvudet skulle sprängas i småbitar. Sov mao inte många minuter den natten. Fick senare Citodon men det hjälpte inte överdrivet mycket och jag spenderade i stort sett hela dagen i sängen.

Gjorde ett ctg på dagen och då hade jag en hel del sammandragningar, men sen avtog det för att bara komma någon då och då. Blodtrycket stabiliserade sig mer och mer och på andra dagen blev jag förflyttad till BB för oförlösta. Här nånstans fick jag nya tabletter mot huvudvärken och de hjälpte snäppet bättre den här gången.

Andra natten vaknade jag vid kvart i 4 och insåg att jag inte känt av lillbus på flera timmar. Han har alltid hicka vid 22.30 - 23.00 men det hade han inte haft den kvällen. Ställde mig upp och försökte få igång honom genom att knöka på magen, men utan resultat. Med tårar i halsen gick jag ut i korridoren och in till barnmorskorna för att fråga när nästa ctg skulle köras. Det skulle inte göras förrän senare och då brast det för mig och jag snörvlade fram att jag inte känt av honom på länge och att jag var orolig. -Då kör vi ett ctg direkt, sa barnmorskan. Phu! Underbart!

Passade på att lämna nytt urinprov samtidigt och även ta blodtryck och det såg helt okej ut båda två. På gränsen, men inte på något sätt jättealarmerande. 

Ctg-maskinen kopplades in och hjärtljuden var fina som vanligt. Lilleman låg helt still i magen och jag njöt av att höra varje slag. Älskade busunge, du skrämmer mamma! Samtidigt som tårarna rann av lycka skämdes jag för att jag stört barnmorskan och bad om ursäkt både en och två gånger. Men hade jag inte gått upp o frågat så hade jag antagligen blivit helt knäckt och brytit ihop ännu mer. Nu visste jag ju att han mådde bra och kunde somna om gott sen.

Nästkommande morgon kom sambon upp till BB och vi väntade på ronden. När läkaren kom förklarade jag hur jag mådde och han sa att proverna såg bättre ut. Även 24-timmarsprovet med urin hade sett lite bättre ut än förväntat så han frågade hur jag ville göra. Antingen kunde jag stanna kvar eller så kunde jag åka hem med fortsatt ordinerad vila. Jag valde att åka hem och har nu spenderat sammanlagt 5 dagar i viloläge. Sjukt långtråkigt, men nödvändigt.

Han passade även på att känna på livmodertappen och den var halvt utplånad och jag var öppen 'ett finger'. Han retade tappen lite för att få mig att öppna mig fortare och nu sen igår har det kommit några hinnor emellanåt. Som en blandning av slemproppsbitar och något annat. Men för övrigt känns det lugnt... Så länge jag ligger ner känner jag typ inget, men när jag är uppe och går kommer det en del sammandragningar. Hoppas att kroppen förbereder sig nu :) Han får mer än gärna komma nu så att jag kan bli av med huvudvärken och alla andra symtom!

Har säkert glömt hälften nu, men ville ändå ha det nerskrivet någonstans för framtiden :)

___

SF-måttet låg på 37 den här gången också och hade alltså stannat av, lillkillens hjärtljud låg på 148 tror jag och mitt blodtryck låg alltså på 145/95

Sedan vi var hos första eller andra besöket hos vår bm så har vi funderat på en sak här hemma... När vi fick alla tider för besöken fram till förlossningen så berättade barnmorskan att sambon får vara med på alla - utom ett. Valet var vårat men på ett av besöken måste jag komma själv enligt deras policy.

Sambon har varit med på alla besök, ultraljud, läkarbesök, gynbesök, provtagningar och annat genom hela den här resan och det känns jättekonstigt att han ska bli portad från ett besök när det gäller vårt barn. Han vill ju vara där lika mycket som jag och för oss är det en självklarhet att vi gör allt tillsammans. Tror de att jag som kvinna inte kan prata om det jag vill när sambon är med? Eller ska vi prata om något som män inte "får" höra?

Hur ser det ut för er andra? Har ni fått några direktiv kring detta? 

Är iofs ingen stor sak så, men man blir ju lite fundersam (och nyfiken)...

Nyss hemkomna från ett besök hos barnmorskan och idag pratade vi lite om förlossningen och hur vi vill ha det. Jag längtar ju efter förlossningen och känner mig inte det minsta skrämd utav den så vi pratade lite om förhoppningar och vad som skulle kunna vara mina eventuella farhågor. Det behövde jag dock inte fundera så länge på; att spricka från norr till söder. 

Pratade även om smärtlindring och annat som är bra att ha med i journalen, men jag tror att vi kommer ta med det förlossningsbrev vi redan fyllt i här hemma. Där står det mer utförligt...

Urinen visade på lite bakterier och protein, men eftersom mitt blodtryck var bra så var det inget alarmerande enligt bm. Däremot sticker mitt sf-mått iväg rejält så hon ringde sjukhuset som fixade en tid för TUL senare i veckan. Skönt att de kollar upp det, jag har ju varit lite nojig över det ett tag! 

I övrigt så hade han fixerat sig nu och det kan ju förklara känslan av att ha en kokosnöt mellan benen när jag ändrar ställning från sittandes/liggandes till stående ;) 

Efter barnmorskebesöket var det dags för blodprov, men vi var 20 minuter tidiga så vi hoppade in på fiket tvärs över gatan och tog en snabbfika innan vi gick tillbaka till vårdcentralen igen. 

___

Har haft en tung dag både idag och igår. Var och avlivade vår minsta fyrbenta familjemedlem igår och det är helt otroligt vilket tomrum de lämnar efter sig :( Var skönt att få komma hemifrån några timmar iaf, det skingrar tankarna lite. Älskade, älskade lille kille. Du fattas oss så mycket och jag saknar alla dina egenheter och bus   

Idag var det dags för ytterligare ett besök hos barnmorskan för att mäta, lyssna på hjärtljud och checka läget. Pratade om min trötthet och svaghetskänslorna jag får i kroppen (främst benen) och hon tyckte att det lät lite konstigt så jag fick remiss till labb för blodprov. 

Urinprovet och blodtrycket var normalt i alla fall så det verkar inte vara någon havandeskapsförgiftning. Glukosprovet som jag tog i förra veckan sa hon heller inget om, så det antar jag var normalt.

Sf-måttet hade dragit iväg rejält - igen. Så nu låg jag på 34, men enligt barnmorskan var det helt normalt och jag har ju som sagt lite hull sedan innan som kan påverka menade hon. Hur som så var det inget att oroa sig över. 

Hon passade även på att känna hur han låg och han hade minsann lagt sig med huvudet nedåt, dock ruckbart fortfarande. Blev nästan tårögd när hon sa det, tänk att han verkligen förbereder sig för förlossningen nu, älskade unge! Hjärtljuden lät bra de med och nu kunde hon enkelt hitta en bra 'frekvens' så att det hördes klart och tydligt. Hans hjärtljud är ett ljud jag aldrig någonsin kommer tröttna på. Helt magiskt och både jag och sambon blir alldeles rörda varje gång   

Efter besöket gick vi ut och hörde efter om labb hade möjlighet att ta mitt prov nu och de kunde dom, skönt. De skulle kolla ämnesomsättning bland annat enligt bm.

När vi var klara hos barnmorskan och på labb så åkte vi och tog en dejt på kinesresturangen i stan. Var bara vi och ett sällskap till där så vi satt och pratade en bra stund och bara njöt av sällskapet. Mysigt när det blir lite spontant. Sedan åkte vi förbi sambons jobb, han ville visa upp magen för arbetskamraterna så jag fick lov att hänga med in, haha ;) De tyckte att magen var jättefin och sambon var stolt som en tupp när vi gick därifrån. Jag med förståss :)

Nu ska vi nog bara krascha i soffan, jag är helt färdig efter dagen och längtar efter att krypa upp i sambons famn.

Idag var det återigen dags för ett besök hos bm. Skulle egentligen tagit blodprover, men labb hade redan stängt så jag får ta det efter helgerna i stället. Urinprovet och blodtrycket var bra iaf. 

Hade haft sammandragningar och yrsel/illamående till och från hela dagen så det kändes skönt att höra att blodtrycket höll sig på en normal nivå. 

SF-måttet hade ökat rejält och jag låg nu på 31, alltså i överkant. Lillkillens hjärtljud låg på 144 och han pendlade mellan 145-150 ungefär när vi var inne på förlossningen så det verkade normalt o bra :)

Efter besöket hos bm åkte vi upp en snabbis till stan för att se om vi kunde hitta något att ha på oss på julafton. Det var lättare sagt än gjort och orken tog slut rätt snart så då styrde vi volvon hemåt i stället. 

Nu ska vi sätta oss och betala lite räkningar, alltid skönt att ha det gjort.

I eftermiddags var det dags för ett besök hos barnmorskan igen. Kollade det vanliga; urinen, blodtryck, sf-mått och lyssnade på lillkillens hjärtljud.

Pratade även allmänt om hur jag mår och foglossningen m.m. 

Själva besöket gick bra, alla värden var bra och mitt sf-mått hade planat ut och låg nu enligt kurvan på 28. Hade ju 27 i vecka 25 så det hade planat ut ganska rejält. Men det var tydligen vanligt och jag personligen tycker att det är skönare att känna att jag ligger lite närmare "normalkurvan", även om det kanske bara är tillfälligt.

Lillens hjärtljud var lite svåra att höra för han hade disco där inne och vände och vred på sig om vartannat. Rätt som det var så gick hans puls upp lavinartat och det förklarade hon med att han blir ansträngd av allt bus, goding :)

Dessutom fattade han tycke för att sparka på apparaten så vi fick nöja oss med att höra hjärtljuden några korta sekunder till och från. Älskade lillkillen, du charmar brallorna av oss   

Mitt blodtryck låg på 120/75 så ungefär samma som sist och bm var nöjd. Även urinen var bra.

Tog även upp det här med sammandragningarna och hon tyckte väl inte att det lät så jättebra med att de gjorde ont ibland och att det kom flera ganska täta för några dagar sedan. Så jag blev beordrad att stressa ner och bara fokusera på graviditeten och lyssna på kroppens signaler. Blir det mer episoder med hyfsat regelbundna sammandragningar som gör ont så måste vi kolla upp det. Risken är ju att det påverkar tappen och att det kan starta förlossningsarbetet i förtid :(

Dessutom tyckte hon att det var viktigt att vi skulle fundera på julen och om det innebar stress för oss eller inte. Vi kanske inte behöver ränna runt i 20 olika affärer med svetten lackandes i pannan, utan kan tillåta oss (mig) att ta det lugnt och i stället försöka undvika all stress så mycket som det bara går. 

Vi tog till oss hennes råd och uppmaningar och jag ska försöka skaka av mig all stress och negativ påverkan. Det är ju trots allt lillkillens hälsa som är det viktigaste för oss   

Ringde MVC precis för att se om svaret på urinprovet kommit, och det visade inga spår av äggvita i urinen. Skönt!

Proverna som jag tog den 13e såg också jättebra ut enligt BM.

Blodvärdet låg på 121, sockret på 4,2 och jag hade heller inte några bakterier i urinen. Dessutom var jag befriad från både syfilis och HIV, men det visste jag redan :)

Frågade snabbt om huvudvärken och yrseln och fick rådet att ta det lugnt och försöka lyssna på kroppen. Vilket jag redan gör. Men med proverna framför sig så fanns det inga varningsklockor som ringde iaf. Tack o lov! Igår var jag riktigt rädd för att det skulle vara havandeskapsförgiftning så nu kan jag äntligen slå bort de tankarna. Även blodtrycket var ju bra sist hos barnmorskan, och vid hf brukar det ju vara desto högre...

Skulle iaf börja med järntabletter (Niferex) nu, så det ska införskaffas i morgon.

Nu ska jag andas ut lite och sen gå en sväng med den fyrbente.