Mamma älskar dig!

Svullnaden går upp och ner, men viktökningen verkar ha klingat lite för tillfället vilket känns skönt. Har dock en envis huvudvärk och känner mig allmänt olustig så jag bestämde mig för att ringa förlossningen förut och rådfråga. Det var samma barnmorska som sist som svarade och hon är allt annat än intresserad och tycker mest att man är jobbig som ringer känns det som, suck.

Förklarade iaf hur jag mår och hon kikade i min journal och avfärdade min oro med att blodtrycket minsann låg bra när vi var hos barnmorskan den 22e. Det låg på 115/nånting och vid inskrivningen låg jag på 140/nånting så något högt blodtryck hade jag definitivt inte. Dessutom var jag ju på tillväxtultraljud häromdan och det visade ju heller inget så jag kunde antingen vänta tills nästa bm-besök eller ringa o fråga om de hade tid för blodtryckskoll idag. Proteinen i urinen förklarade hon med att det kunde vara flytningar och sen var det bra med det, typ.

Tackade så mycket och sa att jag antagligen skulle höra efter med mvc och se vad de har att säga, men samtidigt så blir jag så irriterad för att det inte känns som man blir tagen på allvar. Dessutom kändes hela samtalet som "lilla gumman, du slösar min dyrbara tid". Jaja. Har ju en tid hos bm om några dagar så jag får vänta tills dess om det inte blir värre. Antagligen är det inget, men som förstföderska känner man (jag) mig extra nojig.

Vet inte om det är en vanlig känsla så här i slutet på graviditeten, men både jag och sambon vill mest bara isolera oss och få vara i vår egna lilla bubbla nu sista tiden. Pyssla, boa, drömma och förbereda för det nya livet som ska komma. Utan måsten och utan krav utifrån. Någon som känner igen sig, eller är det bara vi som blivit egoister och enstöringar?

Jag vill bara få fokusera på lillkillen och den familj vi skapat. Göra det jag kan - och det jag/vi orkar. 

Idag går vi in i vecka 37 och det är nu mindre än 4 veckor kvar till bf.

Mår skapligt.. Huvudvärk, svullna ben, "mensvärk" och ganska mycket tryck nedåt samt lite förvärkar/sammandragningar. Men så länge jag lyssnar på kroppen och vilar mycket så går det helt okej :)

Mina bröst har börjat läcka så in i bomben de senaste dagarna, kan det vara ett tecken på att det närmar sig? Har ju haft råmjölk till och från sen vecka 16, men nu rinner det och det är både råmjölk samt vanlig vit mjölk. Dessutom är det en tjockare konsistens och mer oljigt eller hur man nu ska säga. 

Vänstra bröstet (som läcker klart mest) blir helt knöligt ibland och gör skitont. Blir liksom stopp i hela bröstet för att sedan rinna massor några timmar senare... Well, well, bara till å bunkra upp med amningskuporna igen. 

För övrigt är jag riktigt kluven till att graviditeten snart är slut. Jag älskar att vara gravid och jag njuter verkligen till fullo. Detta kan ju mycket möjligt vara vår enda graviditet. Samtidigt vill jag ju inget hellre än att lillkillen ska komma nu. Uppleva förlossningen och börja livet som mamma och pappa till vårt lilla mirakel  

I morgon ska jag nog ringa bm och höra efter lite med svullnaden och huvudvärken. Skulle även vilja se om tappen påverkats något. Nu ska jag passa på att ta en järntablett medan jag tänker på det. Den där rackarns tabletten är fasligt lätt att glömma har jag märkt!

Ska försöka få in en magbild i morgon :)

Idag har vi gjort 90% av graviditeten. Hur fort har inte dessa 90% gått?! Minns när vi firade 20, 33, 40, 50 och 75% och nu är det helt plötsligt bara 10% kvar... Beroende på när han vill titta ut såklart ;)

Svärmor har nyligen lärt sig skicka sms så inom loppet av en-två veckor har jag fått två supersöta sms där hon frågar hur vi mår och att hon längtar efter lillen, mysigt! Kul när man kan hålla lite sms-kontakt mellan gångerna vi ses, och speciellt när man märker att de längtar efter sitt blivande barnbarn :) Blir deras femte barnbarn, men första som de blir farmor o farfar till.

Du är så efterlängtad älskade lillkille!

Åh va jag längtar efter vår lille kille   

Mamma och pappa älskar dig så otroligt mycket och vi kommer gå genom eld och vatten för dig! 

Har märkt nån vecka eller två nu att mina ben svullnar rejält och jag har ofta ont i dom nattetid och en bit in på eftermiddagen/kvällen. Men nu börjar det bli extremt. Svullnar massor och även händer och ansikte börjar svullna, så idag åkte förlovningsringen av för första gången :(

Dessutom går jag upp sjukt mycket i vikt just nu, ca 0,5 kilo per dag och hela jag känns som en Michelingubbe :/ Barnmorskan sa ju att det fanns bakterier och protein i urinen sist, men eftersom blodtrycket låg bra så var det ingen anledning till oro. Men nu börjar jag ju fundera på om det inte kan vara början till havandeskapsförgiftning!? 

Har haft en del huvudvärk det sista också, men å andra sidan har jag en förkylning liggandes i kroppen så huvudvärken kan ju ha sin förklaring.. Gaaah, va nojig man blir!

Hur mycket är det normalt att svullna? Känns som att jag får ringa mvc och rådfråga sen... 

Sedan vi var hos första eller andra besöket hos vår bm så har vi funderat på en sak här hemma... När vi fick alla tider för besöken fram till förlossningen så berättade barnmorskan att sambon får vara med på alla - utom ett. Valet var vårat men på ett av besöken måste jag komma själv enligt deras policy.

Sambon har varit med på alla besök, ultraljud, läkarbesök, gynbesök, provtagningar och annat genom hela den här resan och det känns jättekonstigt att han ska bli portad från ett besök när det gäller vårt barn. Han vill ju vara där lika mycket som jag och för oss är det en självklarhet att vi gör allt tillsammans. Tror de att jag som kvinna inte kan prata om det jag vill när sambon är med? Eller ska vi prata om något som män inte "får" höra?

Hur ser det ut för er andra? Har ni fått några direktiv kring detta? 

Är iofs ingen stor sak så, men man blir ju lite fundersam (och nyfiken)...