Så, nu har jag tagit den andra Pergon idag. Satt och räknade lite förut för att se vilka dagar det är som vi måste prestera (så att säga ). 

Nu för tiden är det vardag att prata om sånt och nästan till och med boka in dagarna i kalendern.

Inte så värst spontant, men det är bara till å gilla läget, haha.

Hittade mängder av söta bebiskläder på stan förut, men för en gångs skull kunde jag låta bli. Vi har en hel låda hemma med bebiskläder och saker som vi köpt på oss. Helknäppt tycker vissa, men för oss har det alltid varit självklart.

Hittar vi något som vi verkligen fastnar för och som är ganska tidlöst så slår vi till.

Om vi nu inte lyckas få några barn så går de alltid att sälja eller ge bort till några vänner/släktingar. Allt är ju helt nytt och med prislapp.

Första klädesplagget köpte vi för 4 år sedan och jag är fortfarande lika förtjust i det idag. Men då trodde jag att vi skulle få användning för det om bara sisådär 9-10 månader. 

Tänk va lite man visste då. Samtidigt som jag hatar varenda dag i den här barnlöshetskarusellen så är jag samtidigt tacksam för att det fört oss så mycket närmare varandra och vi ser på livet med lite andra ögon nu.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;

Älskade barn, vi längtar så efter dig