Herregud, nu var det verkligen längesen jag skrev något här. Datorn är knappt på här hemma längre och det är rätt trist att skriva från mobilen, men här kommer iaf ett litet livstecken från oss :)

Lillkillen är snart 5 månader och vi njuter för fulla muggar. Han "pratar", skrattar, jollrar och har utvecklats till en alldeles egen individ med egen vilja och en enorm nyfikenhet. Dagarna går till att busa och upptäcka världen och det mesta ska in i munnen och undersökas nooooga :)

Ammar fortfarande men nu ger vi ett mål ersättning på kvällen också. Iaf 6/7 kvällar. Ger även lite gröt till lunch och alla smakportionen han testat hittills har varit supersmarriga :) Tanken är att amma ett tag till och sen trappa ner det men förhoppningsvis delamma någon/några månader till. Tror jag.

Tänder börjar komma också. Båda i nederkäken är på väg men den ena har börjat spricka igenom lite nu. Den började bukta ut redan när han var 3,5 månader men det har gått lite segt sen dess. Men nu börjar den som sagt spricka igenom :)

Det går inte en dag utan att vi är så otroligt tacksamma för att vi får uppleva det här. Det är så fantastiskt och jag hoppas verkligen att alla ni där ute som fortfarande kämpar lyckas <3

På lördag är lillen tre månader. Herregud, vart tar tiden vägen? På ett sätt känns det som han kom igår och på ett annat sätt som att han alltid funnits här hos oss.

Annars går allt bra här hemma. Skrikfesterna har minskat och han är jätteredig med sömnen, speciellt nattetid! På dagarna kan han krångla en del o sover i lite väl korta etapper emellanåt, men så länge han sover bra på natten så känns det okej :)

Han växer så det knakar. Ska till BVC nästa vecka för mätning, vägning och vaccination. Ska bli riktigt spännande att se vad han väger nu. Sist vi var där var för en månad sedan och sen dess har han definitivt ökat både på längden o bredden :)

Amningen funkar fortfarande kanonbra, så skönt! Han får lite ersättning ibland efter något/några enstaka mål i veckan, men annars nöjer han sig med bröstet. Har testat på mjölkstockning också, det var en mindre mysig erfarenhet! Aj!!

Nu ska jag sluta pladdra här och snosa in mig i godingen en stund <3

Igår var lillprinsen åtta veckor gammal och han utvecklas massor just nu! Skrattar, jollrar och börjar så smått att upptäcka sina händer (som för övrigt tycks vara väääldigt goda).
Kvällarna är kämpiga.. Det skriks oavbrutet emellanåt och man känner sig så maktlös när det är som värst :( Vad vi än gör så är det inte tillräckligt och han skriker för fulla muggar. Tack o lov sover han rätt bra på nätterna så då får vi ladda batterierna lite inför nästa skrikfest.

Igår var vi inne i stan o passade på att uppdatera herrns garderob med lite nya kläder i storlek 62. Sorgligt att se hur fort de växer ur de minsta kläderna! Blev en drös med byxor, bodies och sen några sockar så nu klarar han sig ett tag :)

Nu ligger lillen och sambon och sover intill och jag tänkte passa på å gå upp o städa lite, får besök under förmiddagen.

Loggade in på FK idag och såg det här:

Alltså, fattar ni hur stort det här känns? Ska vi få barnbidrag!? JAAA! Dessutom såg jag igår att lillkillens namn gått igenom nu. Tänk att min son finns i registren och att jag står som mamma. Helt galet och alldeles, alldeles underbart. 

Livet kan inte bli bättre än så här just nu  

Lillkillen ligger i pappas famn och sover och jag passar på att få lite gjort vid datorn. 

Idag har vi haft en riktig mysdag jag och lille E. Massa mys och närhet. Underbart. Det är verkligen helt ofattbart hur stark kärleken kan växa sig på mindre än 4 veckor... Jag kan ligga och titta på honom i evigheter samtidigt som tårarna rinner. Kan vi verkligen haft sån tur? Är han verkligen vår? Älskade lillkillen, du får mitt hjärta att svämma över av kärlek och tacksamhet   

Vill sååå gärna slänga ut en hel hög med kort på lillen, men varken jag eller sambon känner oss helt bekväma med det. Inte på den här bloggen iaf. Men jag vill ju inget hellre än att visa upp honom. För han är verkligen världens finaste :) Får fundera någon dag till så får vi se...

Idag har vår E funnits hos oss i 18 dagar och jag tänkte passa på att uppdatera lite om läget medan han sover gott i pappas famn.

I måndags var första dagen vi var ensamma hemma eftersom sambon började jobba igen. Dagen gick bättre än förväntat, men man får ju inte mycket annat gjort. Att städa och greja kunde jag bara glömma så vi spenderade stor del av dagen i soffan tätt intill varandra. Mys!

Var även ute på första ensamma promenaden med E och vovven. Bökigast är det att ta sig in och ut, men efter lite trixande så löste det sig och E sov gott i vagnen hela promenaden.

Amningen funkar fint, speciellt dagtid. På kvällarna vill han mer än gärna amma hela tiden så då sitter jag mest i  soffan eller sängen med lilleman hängandes i tutten ;) Mysigt, men aningen frustrerande ibland när han inte blir nöjd. Men enligt BM så är det väldigt vanligt plus att mjölken tydligen inte är lika fet och mättande på kvällen som på dan. Dessutom spyr han en hel del vilket resulterar i att han snabbt vill fylla på förrådet igen. Det är bara till å gilla läget helt enkelt :)

I dagsläget somnar han kring 23-01 och sen vaknar han för mat + ny blöja runt 03 och sen sover vi till 06-07 då vi går upp. Så nätterna funkar än så länge bättre än förväntat och både jag och sambon stensover mellan amningstillfällena. Vid amningen runt 03 så går vi båda upp allt som oftast och hjälper till med rapning och blöjbyte. 

De kilon som jag lagt på mig under graviditeten var borta redan när vi åkte hem från BB och nu har jag gått ner ytterligare 7 kilo och väger mindre än på flera år. Det känns riktigt kul och det är underbart att känna ork igen! Min aptit har varit rätt kass sen han föddes av någon konstig anledning, men jag försöker trycka i mig så mycket jag bara kan så att han får i sig tillräckligt. Och det verkar han få för på BVC i onsdags hade han gått upp 200g på 5 dagar, så nu väger han 3820g och vi slapp komma tillbaka nästa vecka som planerat :) Skönt det!

I övrigt är han en otroligt snäll liten kille. Nöjd och glad för det mesta och älskar att få ligga nära.

Att bli mamma är verkligen det största som hänt mig och jag svämmar över att kärlek bara jag tittar på honom. Älskade, älskade lilla E... Du är det finaste som finns   

Sen vi fick vår älskade lille E så har jag lärt mig otroligt mycket. Både om mig själv, de i min omgivning och inte minst hur det är att ha småbarn. 

Tiden

Det spelar ingen roll hur väl du planerar din dag, det händer alltid något som gör att det drar ut på tiden. En spya, en sovande bebis eller ett blöjbyte kan förhala de flesta planer.

Sömnen

Trots att ögonen fullkomligt går i kors emellanåt så fixar man det på något konstigt sätt. Kroppen vänjer sig vid att inte få lika många timmars sömn som den är van vid.

Blöjbytena

Det går åt vansinnigt mycket blöjor! Vi har bunkrat upp ett rejält lager men det tar slut fortare än man kan tro.

Amningen

Underbart, mysigt och alldeles fantastiskt. Men i början grät jag nästan av smärta och bröstvårtorna var både blodiga och fulla med blåsor. Aj! Amningsnapp och pump blev min räddning och nu har såren läkt igen så att vi kan fortsätta som vanligt. 

Tvätten

Herre min gud va tvätt det blir med en liten herre i huset! Vi tvättar - han spyr. Så håller det på. Trots att vi hade rejält med kläder så gäller det att ständigt ha lite framförhållning här. Annars riskerar vi att stå där utan något att ta på honom. Samtidigt är det fantastiskt mysigt att få tvätta alla dessa minikläder, hjärtat gör ett litet glädjeskutt varje gång jag hänger upp ett klädesplagg i storlek 50/56 i vårt torkskåp.

Kärleken

Alltså, det här låter klyschigt men det är verkligen ofattbart vilken kärlek man känner till sitt/sina barn. Första dagarna spenderade jag med att gråta av lycka bara jag tittade på honom och jag blir helt varm inombords så fort han är i min närhet. Utan att blinka skulle man offra allt för honom, trots att han bara funnits hos oss i 12 dagar. Ofattbart, magiskt och helt fantastiskt. Han är det finaste vi har.

Rädslan

Med kärleken kommer också rädslan. Äter han för lite? Har gulsoten försvunnit? Har han ont i magen? Är han för varm? osv. Mest av allt fruktar vi RS-virus och gör allt för att hålla lhonom borta från folksamlingar. Även de som kommer hit från familjen "övervakas" med kritiska ögon för att se så de inte verkar förkylda eller krassliga. 

Älskade lille killen, du gör mig hel!

Idag är dagen D - lillkillens beräknade födelsedag. Helt ofattbart att han redan finns här hos oss, jag var helt säker på att han skulle dröja lääänge.

Sambon byter blöja på E nu och jag ligger i soffan och tar det lugnt. Känner mig slö och öm lite varstans :( Skönt att kunna ta dagen lite som den kommer då.

Fick förresten hem papper om lillens namn igår, brast ut i tårar när jag insåg vad det var för något. Helt galet att VI får hem sånna papper. Lycka! Kändes magiskt att skriva i hans namn och efternamn <3

Nu är det nog dags för lite frulle. Jag har ingen hunger alls efter förlossningen men försöker äta så mycket jag bara kan ändå, för lillkillens skull.