Så, nu har jag pratat med kliniken och det var (som väntat) ingen ÄL förra månaden heller.

Pratade även om framtiden och om hur vi ska göra nu och att vi känner att det bara står still. 

Så när den här cykeln är klar så ska jag ringa kliniken igen och då kommer vi antagligen få sätta upp oss på väntelistan till IVF. Underbart, pirrigt, skrämmande, fantastiskt är nog orden som kan beskriva hur det känns just nu.

Fantastiskt skönt att det äntligen händer något, och samtidigt skrämmande eftersom vi bara har ett visst antal försök då. Nu hoppas jag att mina äggstockar börjar samarbeta så att jag får ÄL någon gång, det känns ju som en förutsättning liksom  

Vi ska börja med IVF.. Vi, vi, vi. 2013 SKA vi ha oss en liten knort