Åh, idag är en sån där grubblar-dag. Jag funderar och analyserar sönder allt och hoppet om att vi någon gång ska bli föräldrar är väl lika med noll en sån här dag.

Jag är l.i.v.r.ä.d.d att jag inte har någon ÄL alls, att ägglådan är tom och att IVF:erna kommer vara helt bortkastade.

Läste för ett tag sedan att många med PCO-s får fina ägg, men att problemen börjar när äggen inte släpps.

Men mina ägg har ju varit 6 mm som störst (med dubbeldos Pergotime dessutom). Så mitt problem lär ju knappast vara att de inte vill släppa utan snarare att de inte vill växa. Jäkla mini-ägg, dvärg-ägg, skit-ägg! Varför växer ni inte? Finns ni ens?

Har börjat komma till vägskälet där vi funderar på om vi ska berätta för de i familjen som ännu inte vet. På ett sätt vill jag berätta, men på minst dubbelt så många sätt vill jag inte berätta. Tror ändå inte att vi kommer få något stöd i det och då kan vi lika gärna fortsätta tiga. Samtidigt som man såklart önskar att alla som står oss nära ska veta. Svårt!

Någonstans tycker jag att man ska förtjäna att få veta en sån sak, det är ju det innersta vi har och det som betyder mest av allt för oss just nu i livet. Men när är man förtjänt egentligen? Blir man ens det? Eller är det jag som ställer för höga krav på våra anhöriga? Kanske.

Mitt i alla funderingar så måste jag ändå säga att jag är så tacksam för att vi berättade för mannens chef. Det är aldrig några problem att ta ledigt för VUL och klinikbesök och det underlättar något enormt  för oss 

Så tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Herregud, nu var det verkligen längesen jag skrev något här. Datorn är knappt på här hemma längre och det är rätt trist att skriva från mobilen, men här kommer iaf ett litet livstecken från oss :) Lillkillen är snart 5 månader och vi njuter för f...

På lördag är lillen tre månader. Herregud, vart tar tiden vägen? På ett sätt känns det som han kom igår och på ett annat sätt som att han alltid funnits här hos oss. Annars går allt bra här hemma. Skrikfesterna har minskat och han är jätteredig m...

Igår var lillprinsen åtta veckor gammal och han utvecklas massor just nu! Skrattar, jollrar och börjar så smått att upptäcka sina händer (som för övrigt tycks vara väääldigt goda). Kvällarna är kämpiga.. Det skriks oavbrutet emellanåt och man känne...

Loggade in på FK idag och såg det här:   Alltså, fattar ni hur stort det här känns? Ska vi få barnbidrag!? JAAA! Dessutom såg jag igår att lillkillens namn gått igenom nu. Tänk att min son finns i registren och att jag står som mamma. Helt galet...

Lillkillen ligger i pappas famn och sover och jag passar på att få lite gjort vid datorn.    Idag har vi haft en riktig mysdag jag och lille E. Massa mys och närhet. Underbart. Det är verkligen helt ofattbart hur stark kärleken kan växa sig på mi...