Nu har det gått ett par dagar sedan sista Pergon togs, men det känns verkligen otroligt skönt!

Inte för att jag tror att det kommer ta sig den här månaden, utan för att jag vet att nu får vi hjälp med IVF.

Helt knasigt egentligen att man faktiskt kan längta efter att börja med IVF. Det har ju alltid funnits med i bakhuvudet och vi har pratat mycket om det här hemma, men nu längtar jag verkligen. 

Samtidigt är man ju lite rädd för att det blir så definitivt, vi får våra försök och sen får vi bekosta resten själva eller hitta andra vägar.

Skräckblandad längtan skulle man nog kunna säga.

När jag pratade med sköterskan från kliniken så kunde vi bara konstantera att det verkligen har funnits gott om graviditetschanser under alla dessa år och att det nog är dags att gå vidare nu. Vi har ändå gjort allt vi kunnat i flera år nu utan resultat så nu får vi helt enkelt öppna lite andra dörrar och se om lyckan kan finnas där bakom i stället.

Nä, dags att sätta lite fart med maten, blir potatismos och korv idag. Enkelt och ganska gott. Japp, så får det bli!

Så, nu har jag pratat med kliniken och det var (som väntat) ingen ÄL förra månaden heller.

Pratade även om framtiden och om hur vi ska göra nu och att vi känner att det bara står still. 

Så när den här cykeln är klar så ska jag ringa kliniken igen och då kommer vi antagligen få sätta upp oss på väntelistan till IVF. Underbart, pirrigt, skrämmande, fantastiskt är nog orden som kan beskriva hur det känns just nu.

Fantastiskt skönt att det äntligen händer något, och samtidigt skrämmande eftersom vi bara har ett visst antal försök då. Nu hoppas jag att mina äggstockar börjar samarbeta så att jag får ÄL någon gång, det känns ju som en förutsättning liksom  

Vi ska börja med IVF.. Vi, vi, vi. 2013 SKA vi ha oss en liten knort    

Jag och sambon har alltid haft det ganska klart för oss vilken vagn vi ska ha den dagen vi får barn och i natt drömde jag att vi var och handlade en. Magiskt!

Åh va jag önskar att det kunde bli verklighet snart   

I övrigt flyter det på, fick ju spontanmens den här gången. På CD33 -35 eller något, inte illa för att vara min kropp :) Så nu är jag inne på näst sista dagen med pergo. Biverkningarna har varit milda den här gången, bara lite huvudvärk. Skönt!

Har väl inte allt för stora förhoppningar om att den här kuren kommer göra några underverk, men det känns mest skönt att veta att efter den här omgången så får vi förhoppningsvis börja med något nytt. Nån gång måste jag väl få ÄL, eller!?