Igår 09.00 hade vi tid för VUL på sjukhuset i grannkommunen. Vi åkte hemifrån runt 08.00 och det var en lååång resa. Vi var spända, oroliga och samtidigt väldigt förväntansfulla. Sambon har hela tiden varit övertygad om att allt ser bra ut, men jag har varit helt inställd på att det ska se dåligt ut. Hur som helst...

När vi kommer fram och anmäler oss i receptionen så säger tjejen i kassan att jag inte finns med i datorn, men att det antagligen beror på att de missat att lägga in tiden bara. 

Vi får order om att gå upp till gyn direkt och anmäla oss där i stället. När vi kommer upp o anmäler oss så visar det sig att de ombokat min tid till den 13, alltså 2 dagar senare.

Då var både jag och sambon i upplösningstillstånd och visste inte om vi skulle skratta eller gråta. Det värsta är att de inte ens hört av sig! Suck. 

Hon såg att vi inte bodde i samma kommun så hon sprang iväg och letade efter någon annan i stället och efter en lång stunds olidlig väntan kom det en annan kvinna och ropade upp mig. Underbart!

Väl inne hos läkaren så trodde hon att vi var där för att kika på äggblåsor så vi fick uppdatera henne lite :) Tydligen så står det inget i min journal om att vi blivit gravida eller anledningen till gårdagens besök. Rörigt? JA!

Väl uppe i gyn-stolen så såg vi direkt att det låg en liten "klump" i magen. Lycka!

Efter några sekunder kunde vi även se ett hjärta ticka, vilken underbar känsla. Jag upprepade för sambon flera gånger; Älskling, kan du fatta att det där är vårt barn!? 

Bebis var lite mindre än beräknat så hon drog bak oss ett par dagar till 7+0 i stället för 7+5 som vi trodde. Men det gör inget, huvudsaken är att vår älskade lillskatt mår bra   

9,3 mm kärlek