Har precis petat i mig lite frukost, med betoning på liiiite. Har kommit in i någon ny fas med extremt illamående o där jag spyr typ efter varje måltid.
Läste att många hade extra jobbigt just runt dessa veckor, så jag hoppas att det är övergående :)

Sambon hade drömt om bebis i natt, vi hade fått en liten dotter och han var helt lyrisk när han berättade om lyckan han känt i drömmen. Mysigt!

En annan sak som jag tänker en del på är det här med när och hur man ska berätta för folk. Samt för vilka...
Jag är lite löjlig men nånstans känner jag att det räcker med de som vet nu (plus-minus några). Det är så intimt (kanske inte rätt ordval men) och jag njuter av att många ännu inte vet. Samtidigt så är det ju uppenbart att det kommer märkas snart plus att snacket kommer gå.. På ett annat sätt vill jag skrika ut för hela världen att vi äntligen lyckats och att vi är världens lyckligaste. Svårt det där.

Nu kom min goding in så nu ska jag sluta :)