Jag är nästan barnsligt gråtmild nu för tiden. Gråter till tv-program, filmer, drömmar, fantasier och inte minst pga alla känslor som graviditeten för med sig.. Känslor av tacksamhet, lycka, längtan och förväntan. Jag fattar fortfarande inte att det är sant och jag blir helt paff över kärleken man känner till krabaten i magen. Det är helt obeskrivligt!

För övrigt så spyr jag mer nu. Stora mål är svåra att få i sig och jag får fokusera för fullt vid alla mål, oavsett storlek. Ibland går det, ibland inte. På grund av spyandet har jag dessvärre gått ner och väger nu mindre än jag gjorde när jag plussade :( Hoppas det rätar till sig snart så att energin och orken kommer tillbaka, just nu är det lika med noll typ.

Nu är det förresten mindre än 4 veckor kvar till rutinultraljudet. Åh va spännande det ska bli att se hur mycket LillBus vuxit sen sist vi såg honom/henne :)