Fy fan, mitt huvud är inte nådigt! Har tagit Alvedon o även legat o sovit över en timme, men den är fortfarande kvar.
Som "morot" att härda ut och bara gilla läget har jag iaf fått två sparkar av lilleman under tiden jag legat här o tyckt synd om mig själv. Det gör att det känns lite bättre iaf!

Har börjat få en helt bedrövlig huvudvärk det sista. Det känns som att hjärnan försöker trycka sig ut både genom ögonen, öronen och i pannan. Sådär skönt :/

Har även börjat flimra en del för ögonen till och från vilket resulterar i att jag blir jätteyr och snurrig rätt som det är. Antar att det (yrseln) hänger ihop med huvudvärken och kanske mitt höga blodtryck!? Igår fick sambon stå och vakta mig så att jag inte ramlade när jag fick en yrselattack. Det gick bra och gick över så småningom, men då blev jag spyfärdig i stället. Blä!

Fick även en sammandragning igår när jag var ute med den fyrbente. Den förste som jag känner av och det var en blandning mellan en konstig känsla och en obehaglig känsla. Svårt att förklara, men kändes gjorde det :) Det lugnade iaf ner sig när jag kommit in igen och kraschat på soffan några minuter. 

I morgon ska jag till storstan och är sådär peppad till att spendera 6 timmar på ett tåg under en o samma dag. Mina fogar lär tycka sådär om det. Bara till å gilla läget. Jag kan slappa hela torsdagen i stället :)

Oj, vilket gnällinlägg det blev nu. Jaja. Ibland är det så.

Min mage tycks ha ballat ur fullständigt... Jaja, kan man inte sova så kan man lika gärna springa på toa stup i kvarten *ironisk*.
Yay!

Lillkillen går ju som bekant redan under ett namn, men när folk frågat senaste veckan eller två så har vi sagt att "Näää, vi har några vi tycker är fina, men vi vet inte än". Sambon hade fått frågan på jobbet häromdan också men körde samma historia där. 

Kan inte sätta fingret på vad det är, men just nu känns det bäst att bara vi vet. Vill inte att folk (familjemedlemmar, vänner, släktingar) ska ha massa åsikter om namnet som vi faktiskt älskar. Inte för att det spelar någon roll egentligen, men jag kan tänka mig att flera i vår närhet kommer tycka och tänka både det ena och det andra. Nu låter det som att vi valt ett extremt ovanligt namn som kommer vara som naglar i folks ögon, men så "illa" är det absolut inte :) Sen kan det ju vara så att han inte alls passar i det namnet när han väl kommer, så kan det ju mycket väl vara!

Samtidigt känner jag mig lite löjlig som faktiskt vill hemlighålla ett namn :/ För innerst inne struntar jag i vad andra tycker! Vi gillar namnet, och det är vår son. Men ändå så tar det emot på något konstigt sätt...

Hur har ni andra känt? Har ni berättat för familj och vänner?

Så, nu är vi hemkomna från stan och vårdcentralen. Hade tid 08.40 och fick komma in till labb vid 08.50 typ o lämna över mitt prov. Efter labb var det dags att träffa en sköterska och den tiden hade jag 09.00 Sköterskan berättade att man inte hittat några bakterier i urinen, så någon UVI var det inte. 

Dock så var hon osäker på vad det kunde vara och var lite fundersam över smärtorna och ilningarna i magen, så hon gick ut och rådfrågade en läkare. När hon kom tillbaka skrev hon upp mig på en läkartid 09.35 så det var bara till å byta väntrum än en gång och vänta. 

Läkaren kom runt 10.05 och vi fick gå med in på hennes rum och dra hela historien än en gång innan hon beslutade att vi skulle göra en gynundersökning. Då kallade hon in en sjuksköterska och vi fick gå in på en tredje avdelning och jag fick hoppa upp i den berömda gynstolen.

Kändes lagom kul då jag varken rakat benen eller muffen och dessutom hade jag strumpor med hål i, haha    Jag brukar alltid förbereda mig på att det kan bli en gynundersökning, men jag hade nada ork till det i morse så jag lät det va. 

Iaf, hon började att känna på livmodertappen som kändes normal och sen kollade hon med instrument och spegel och konstanterade att det fanns en svampinfektion iaf. Hon trodde att ilningarna och smärtan kunde höra dit + att det är vanligt med liknande besvär under graviditet. Fick en salva utskrivet som ska tas i 10-14 dagar och är det inte bättre då så ska jag höra av mig för en ny tid. Kändes skönt att få veta att det fanns något fel, men nu hoppas jag innerligt att det går över snart och att kantarellerna i muffen ger med sig.

Efter vc var vi på stan en snabb sväng för att hämta ut receptet och hoppade in på KappAhl där vi hittade en body och en pyamas till lillkillen. Pyamas har vi verkligen behov av, så nu fick han en gosig i strl 56.

Tycker att kläderna sitter lite annorlunda och att jackan blivit lite trång senaste veckorna... Svårt att se hur stor magen verkligen är eftersom jag ser den varje dag och inte från samma vinkel som sambon o alla andra. Nu tog jag precis ett kort och höll på att tappa hakan när jag fick se. Jag tror minsann att magen växt en hel del sen sist :)
Shit, jag hänger verkligen inte med! Nu är det ju inte en degmage längre utan en bebiskula.

Så, nu ringde vc äntligen upp. 

Hon lyssnade på mina symptom och ställde massa frågor kring graviditeten, sexuellt överförbara sjukdomar och annat relevant. Till slut säger hon; -"Men det här är ju bättre att du tar med mödravården, vi är ju inga experter när det är en graviditet inblandat. Då är det ju mödravården som gäller".

Förklarade hur gårdagens samtal med barnmorskan från mödravården varit och berättade att jag minsann inte skulle ringa mvc om detta eftersom de inte hade några läkare. 

Oj då, det var konstigt fick jag till svar.. 

Samtalet från igår med barnmorskan retar mig fortfarande, och det gjorde inte saken bättre att hon ville hänvisa mig dit igen :S

Men hon fixade iaf en labbtid i morgon och sen tyckte hon även att jag skulle få träffa en sköterska. Helst skulle jag träffa en läkare, men det var många som var sjuka och lediga så det blev en sköterska i stället. Sköterskan kunde i sin tur rådgöra med någon läkare om det skulle behövas. 

Skönt, då får jag iaf svaret på urinprovet snabbt och kan förhoppningsvis få antibiotika direkt om det skulle behövas.

Nu ska jag bara leta upp mitt oanvända kissrör som jag fick av barnmorskan sist och som aldrig användes. 

Idag går vi in i vecka 21 och jag undrar, precis som vanligt, vart tiden tagit vägen?

Förutom UVIn (eller vad det nu är) så mår jag riktigt bra. Magen börjar ändra form och emellanåt kommer det en liten buff eller två. Dock väldigt svaga fortfarande, men det beror nog på moderkakans placering. 

Sambon pussar och pratar med magen varje dag. Direkt när vi vaknar, när han kommer hem från jobbet och sen innan vi lägger oss :) Såå mysigt och jag njuter för fulla muggar av att höra honom prata med vår son   

Foglossningen har känts lite bättre några dagar nu. Det gör inte riktigt lika ont och jag är lite mer rörligt nu än vad jag var förra veckan. Skönt!

Lillbus