Idag känner jag mig mest uppgiven...

Trött på folk som gnäller för att det inte funkar när de kanske försökt 3-4-5 månader.

Trött på min kropp som aldrig vill samarbeta.

Trött på att känna hur åren springer iväg.

Ja, helt enkelt trött.

Pratade ju med kliniken för ett tag sedan och kom fram till att vi ska ta ett nytt VUL för att se om jag kan sätta fart med dubbeldosen direkt.

Enda kruxet var om min mens kom tidigare, men jag sa till sköterskan att den med all säkerhet inte lär dyka upp före datrumet för VUL (om 2 veckor typ).

Då var jag på dag 29 tror jag och min mens har ju en förmåga att dröja (66 dagar i genomsnitt).

Gissa vad!? Jo, mensen är på ingång. Nästan punktligt. Haha.

Så nu kanske det inte blir någon dubbeldos förrän dec/jan. 

Var ju samma när vi började på kliniken... Pratade om hur oregelbunden mensen var och sen var det punktlig i 3 månader efter. Och nu när det strulat som fasen så kommer den puntkligt bara för att jag för en gångs skull vill att den ska vara sen.

Så jäkla typiskt! 

Efter dubbeldosen så närmar vi oss IVF med stormsteg. Så spännande, och så pirrigt!

Och nervöst ;)

Måtte det vara vår tur nu!

________

Var förresten och handlade på Ica med sambon för ett par dar sen, och i kassan lite längre bort

var en mamma med hennes lille nyfödde son. Han kan inte ha varit alls gammal, och var inte alls nöjd med att bara

ligga i vagnen. När vi kom ut på parkeringen brast det, och tårarna började rinna.

Jag vill också bli stressad i kassan för att vår son/dotter är missnöjd, jag vill också handla blöjor och nappar.

Jag vill också bli hel.