I måndags ringde jag gyn i grannkommunen för att försöka få en tid till VUL.

Mina symtom hade nämligen minskat och många hade mer eller mindre avtagit helt, plus att jag haft lite värk och en liten blödning. Dessutom hade mina gravtester blivit svagare :(

Det var med darrig röst jag ringde och berättade för kvinnan i andra änden. Hon var till en början inte särskillt intresserad och förklarade mest att det lät som att bebis dött samt att det inte finns så mycket man kan göra då :(

Förklarade att vi mår skit och är så oroliga att vi knappt vet vart vi ska ta vägen. 

Hon berättar iaf att det inte finns en enda tid på hela veckan så mina förhoppningar om att få komma in var lika med 0 ungefär. Men efter att ha läst min journal ändrades hennes attityd helt (antagligen läste hon om vår kamp och barnlöshet tillsammans med behandlingarna vi genomgått) och helt plötsligt säger hon att vi måste åka dit nu på en gång.

Vi bor som sagt över 3 mil bort så vi slängde oss in i bilen och åkte. Sambon gasade för fullt och jag satt intill och skakade som ett asplöv av oro :( Fy fan, resan in kändes som en evighet!

När vi kommer fram till gyn och anmäler oss så kommer den ut en man och en kvinna efter en stund o ropar in oss. 

Vi får följa med in och berätta snabbt om symtomen, blödningen och vår oro. Pratar även om hormonstimuleringarna. Sen är det dags för domen; ultraljudet.

Hoppar upp i gynstolen och mannen börjar med en vanlig undersökning för att kolla om det finns någon blödning. Tack o lov ser det bra ut och han hittar inga tecken på det. Efter det var det kvinnans tur att känna på livmodern och livmodertappen samtidigt som hon la halva sin tyngd på magen. Aj! Det var sådär skönt kan jag säga ;)

Sen är det dags att kolla hur det står till med lillbus och med en gång ser vi att han/hon vuxit rejält sen vi var inne sist. Skönt! 

Till sist ser vi även hur hjärtat slår och läkaren förklarar att allt ser bra ut. L Y C K A! 

När vi kommer ut från läkaren så möter vi kvinnan jag pratat med i telefonen. Det enda hon säger till oss är "du är sen". Öööh, jag fann mig inte riktigt och svarade bara något i stil med att vi åkte så fort vi bara kunde plus att det faktiskt var en del trafik på vägen. Efteråt var jag så irriterad att jag nästan kokade.

Tänk om vi hade fått dåligt besked och sedan får höra hennes gnäll det första vi gör... Somliga ska inte jobba med andra människor! Suck.

Blev tillbakaflyttade en dag till så idag går vi in i vecka 10 (9+0). 

Älskade LillBus   

 

Marielle

26 juli 2012 15:52

Åhh, vi tackar och bockar! <3 Tids nog så kommer vi nog på något knep som ska göra det lättare för oss. :) Tack för din omtanke! <3

Vilken underbar idolbild ni fick! <3 Skönt att läsa att allt var bra trots all oro! Sen kan jag bara hålla med om att vissa inte ska jobba med människor, och hon ni träffade ska absolut inte jobba där hon jobbar! Så jäkla dålig stil att bete sig på det viset.. Blir irriterad bara av att läsa hur ni blev behandlade. Suck! Men huvudsaken var ju att allt var bra och det var det ju! Underbart! <3

Många kramar!

http://mariellear.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Herregud, nu var det verkligen längesen jag skrev något här. Datorn är knappt på här hemma längre och det är rätt trist att skriva från mobilen, men här kommer iaf ett litet livstecken från oss :) Lillkillen är snart 5 månader och vi njuter för f...

På lördag är lillen tre månader. Herregud, vart tar tiden vägen? På ett sätt känns det som han kom igår och på ett annat sätt som att han alltid funnits här hos oss. Annars går allt bra här hemma. Skrikfesterna har minskat och han är jätteredig m...

Igår var lillprinsen åtta veckor gammal och han utvecklas massor just nu! Skrattar, jollrar och börjar så smått att upptäcka sina händer (som för övrigt tycks vara väääldigt goda). Kvällarna är kämpiga.. Det skriks oavbrutet emellanåt och man känne...

Loggade in på FK idag och såg det här:   Alltså, fattar ni hur stort det här känns? Ska vi få barnbidrag!? JAAA! Dessutom såg jag igår att lillkillens namn gått igenom nu. Tänk att min son finns i registren och att jag står som mamma. Helt galet...

Lillkillen ligger i pappas famn och sover och jag passar på att få lite gjort vid datorn.    Idag har vi haft en riktig mysdag jag och lille E. Massa mys och närhet. Underbart. Det är verkligen helt ofattbart hur stark kärleken kan växa sig på mi...