I vecka sedan det första positiva ÄL-testet idag och mina känslor går upp och ner mer än någonsin.

Letar symtom samtidigt som jag försöker få mig själv att förstå att det inte lyckades. Men sen finns ju den där lilla gnuttan med hopp som säger att det borde vara vår tur nu.

Hade jätteont i bröstvårtorna tidigare i veckan (framförallt vänster), men nu är mer hela brösten ömma. Ömma och tunga (tyngre än vanligt  ). Men samtidigt så vet jag ju att man kan få det av ÄL, ont alltså. Men borde det inte gå över då? Och om det är graviditetssymtom, är det inte alldeles för tidigt då? Känns så! 

Molandet i magen har faktiskt varit lite bättre igår och idag, tyvärr. Så också illamåendet. 

Nä, det känns inte så hoppfullt längre.