Har varit ganska förskonad mot tröttheten hittills -fram tills nu.

Hjälp, jag skulle kunna somna ståendes just nu tror jag! Zzzzz...

Känns som evigheter till vårt VUL och dagarna går galet segt just nu.

Ska bli så spännande, och samtidigt så skrämmande. Tänk om....

Nä, det måste gå bra nu!

Har berättat för bådas familjer nu. Gladast blev nog moster, mormor,

faster och farmor :) Dock tog det ett tag för den blivande farmorn att smälta

nyheten (även om hon visste om våra behandlingar). Men på kvällen fick vi 

ett underbart sms där hon skrev hur glad hon var   Alla blev såklart (hoppas vi iaf)

glada, men vissa visade det tydligare än andra. 

Förklarade dock att det är tiiiiidigt och att mycket kan hända ännu, men det kändes ändå

skönt att få dela med oss av vår hemlighet :) Sen mådde jag rätt illa och var allmänt ur

balans så de hade säkert börjat undra ändå, haha.

Sambon är helt fantastisk och servar mig och ser till att vi (jag och bebis) mår bra. Sen har

han infört obligatoriska "gosa med magen-stunder". Supermysigt när man hör honom prata

och viska samtidigt som han pussar magen. 

Får nästan nypa mig själv flera gånger om dagen för att inse att det verkligen är sant.