Svullnaden går upp och ner, men viktökningen verkar ha klingat lite för tillfället vilket känns skönt. Har dock en envis huvudvärk och känner mig allmänt olustig så jag bestämde mig för att ringa förlossningen förut och rådfråga. Det var samma barnmorska som sist som svarade och hon är allt annat än intresserad och tycker mest att man är jobbig som ringer känns det som, suck.

Förklarade iaf hur jag mår och hon kikade i min journal och avfärdade min oro med att blodtrycket minsann låg bra när vi var hos barnmorskan den 22e. Det låg på 115/nånting och vid inskrivningen låg jag på 140/nånting så något högt blodtryck hade jag definitivt inte. Dessutom var jag ju på tillväxtultraljud häromdan och det visade ju heller inget så jag kunde antingen vänta tills nästa bm-besök eller ringa o fråga om de hade tid för blodtryckskoll idag. Proteinen i urinen förklarade hon med att det kunde vara flytningar och sen var det bra med det, typ.

Tackade så mycket och sa att jag antagligen skulle höra efter med mvc och se vad de har att säga, men samtidigt så blir jag så irriterad för att det inte känns som man blir tagen på allvar. Dessutom kändes hela samtalet som "lilla gumman, du slösar min dyrbara tid". Jaja. Har ju en tid hos bm om några dagar så jag får vänta tills dess om det inte blir värre. Antagligen är det inget, men som förstföderska känner man (jag) mig extra nojig.