Igår var vi äntligen iväg på VUL;et.

Hade en jättebra manlig överläkare som började med att kolla vänster äggstock.

Där konstaterade han att det fanns nån/några yttepyttesmå äggblåsor som med andra ord är värdelösa. Jaha...

När han kom till den andra äggstocken såg jag direkt att den var större och hade ett annorlunda utseende mot den vänstra. Efter typ två sekunder sa läkaren att det var PCOS och att det inte var något snack om saken.

Han visade på skärmen och det gick inte annat än att hålla med, det var verkligen uppenbart. Jaha, igen.

Gick tillbaka till hans rum igen och pratade om hur vi ska fortsätta, det blir dubbeldos Pergo i dec och jan och eventuellt med hjälp av Provera också. Sedan ska det vara en behandlingsfri månad med VUL och efter det kanske vi går över till sprutor alternativt IVF.

På ett sätt känns det som en lättnad eftersom jag misstänkt det så länge och har så många symtom, men å andra sidan känns det som ännu ett hinder som vi måste bestiga. Jag vet liksom inte riktigt på vilket ben jag ska stå på. 

Sambon tycker att det är skönt och menar att nu vet vi äntligen vad det är vi har för "motståndare", och det har han ju faktiskt lite rätt i. Men samtidigt så hade jag ju helst sluppit en PCOS-diagnos.

Bryt ihop - bit ihop och kom igen.

Måste även skriva ett stoooort grattis till fina Marielle som äntligen plussat, jag är så glad för er skull   

Så, det var som jag anade. Mensen kom natt så det blir en behandlingsfri cykel denna månaden. 

Knappade in att det är cykeldag 1 idag i mobilen och fick fram att den genomsnittliga menscykeln

sjönk från 66 dagar till 53 nu. Inte illa :)

Mindre än två veckor till läkarbesöket och VUL;et nu. Funderar nog på att ta upp det här med PCOS när vi är där. 

Jag har ju läst om det i flera år och har en hel del med symtom som stämmer, men vid första VUL:et så sas det inget om det. 

På andra hörde jag att den nya läkaren frågade vår sköterska något om man har dubbelkollat om det är PCOs eller ej, men sköterskan sa att det var klart, eller något sånt. Mao att jag inte lider av det.

Samtidigt ligger det o gror i bakhuvudet hela tiden, så det skadar ju inte att ta upp det med läkaren. Det är ju en tredje läkare som ska göra undersökningen denna gången, och han kanske kan se något som de andra inte sett. 

Eller så kan han lugna mig och intyga att jag inte har det.

Annars så rullar det väl på här, trött och lite ont i magen. Kvällen planerar jag att spendera i soffan :)

Idag känner jag mig mest uppgiven...

Trött på folk som gnäller för att det inte funkar när de kanske försökt 3-4-5 månader.

Trött på min kropp som aldrig vill samarbeta.

Trött på att känna hur åren springer iväg.

Ja, helt enkelt trött.

Pratade ju med kliniken för ett tag sedan och kom fram till att vi ska ta ett nytt VUL för att se om jag kan sätta fart med dubbeldosen direkt.

Enda kruxet var om min mens kom tidigare, men jag sa till sköterskan att den med all säkerhet inte lär dyka upp före datrumet för VUL (om 2 veckor typ).

Då var jag på dag 29 tror jag och min mens har ju en förmåga att dröja (66 dagar i genomsnitt).

Gissa vad!? Jo, mensen är på ingång. Nästan punktligt. Haha.

Så nu kanske det inte blir någon dubbeldos förrän dec/jan. 

Var ju samma när vi började på kliniken... Pratade om hur oregelbunden mensen var och sen var det punktlig i 3 månader efter. Och nu när det strulat som fasen så kommer den puntkligt bara för att jag för en gångs skull vill att den ska vara sen.

Så jäkla typiskt! 

Efter dubbeldosen så närmar vi oss IVF med stormsteg. Så spännande, och så pirrigt!

Och nervöst ;)

Måtte det vara vår tur nu!

________

Var förresten och handlade på Ica med sambon för ett par dar sen, och i kassan lite längre bort

var en mamma med hennes lille nyfödde son. Han kan inte ha varit alls gammal, och var inte alls nöjd med att bara

ligga i vagnen. När vi kom ut på parkeringen brast det, och tårarna började rinna.

Jag vill också bli stressad i kassan för att vår son/dotter är missnöjd, jag vill också handla blöjor och nappar.

Jag vill också bli hel.

Har en app på min mobil som jag uppdaterade lite igår där jag la in senaste mens och så vidare.

Sedan räknade den ut hur lång min genomsnittliga menscykel är; 66 dagar. Jo man tackar!

Och då gick det 75 och 78 dagar mellan några cykler, och det kom igång så "snabbt" tack vare att jag åt Proveran.

Hur långt hade det varit om jag inte ätit den kan man ju undra!?

Har ett par funderingar med till VUL;et nu iaf. Ska träffa (ännu) en ny doktor så han kanske kan ge lite svar.

Hade varit så skönt med en klinik som har mail, eller där man iaf kan ringa spontant och få prata med någon direkt. Här är det ju telefonsvarare och sen dröjer det någon/några dagar innan de ringer tillbaka.

Nu ringde ena sköterskan från kliniken precis och talade om att det inte var

någon ÄL denna månaden heller  

Helvetes jävla skitkropp!!

Jag hoppades verkligen, och jag trodde att det kanske, kanske, kanske skulle kunna bli något denna månaden.

Nu kommer tårarna också... toppen. Fan, fan, fan!

Hon gjorde lite ändringar i planen så i stället för att ha en behandlingsfri månad så ska jag in på ett VUL hos doktorn för att se om vi kan öka upp dosen direkt. 

Har inte mensen dykt upp innan dess så ska jag sätta igång med Provera några dagar innan besöket så att vi förhoppningsvis kan sätta fart med dubbelkuren direkt.

Jag kom av mig helt när jag fick veta att provet var så lågt så jag kom mig inte ens för att fråga det som snurrar i mitt huvud dygnet runt; 

Vad händer om man inte har någon ägglossning alls? Inga ägg och inga spår av ägglossning trots stimuleringar.

Vad händer då? 

Det ska jag försöka skriva upp o ta med mig till VUL;et.

När ska min kropp börja samarbeta? När? När? Näääär???

Jag fick i uppdrag av Marielle att fullfölja 5 meningar om mig själv.

1. När ingen ser eller hör mig... Sjunger jag. Tyvärr. Haha.

2. Jag går aldrig hemifrån utan... nycklar, mobil (ibland min, ibland sambons, ibland bådas) och hårtoffs.

3. Min blogg heter som den gör för att.... det känns som en kamp mot alla odds när man är mitt i djupaste bebisverkstan och inget händer. Men vi ska klara det, against all odds!

4. Om jag vågade skulle jag… hmm, pass på den. Kommer inte på något..

5. Om 10 år kommer jag att.... vara mamma, gift sedan många år, vara färdigutbildad och ha ett jobb som jag trivs med och bo i ett radhus eller hus med familjen och de fyrbenta :)

Haha, roligare än så här blir det inte när man är sjuk och har 0 fantasi ;)

Är på cykeldag 26 idag, vilket innebär att mensen bör komma om ett par

dagar.

Dock vet jag ju att min mens dyker upp när den själv behagar och inte 

när jag vill eller tror  Men jag hoppas så innerligt att den uteblir denna

månaden (precis som alla andra sjuhundrafemtioelva månader). 

Pratade med sambon igår och han kom fram till att alla par borde få försöka

minst ett år innan det tar sig. Då skulle alla oönskade graviditeter vara borta,

och man slipper höra om alla som blev gravida på första dejten och sen var

ihop till vecka 13 - typ.

Ja varför inte?

Nu ska jag nog slänga in lite mat i ugnen och sen ska jag krypa ner och mysa

med min goding lite framför tvn.

Dag 23 idag och dags för blodprov.

Denna gången gick det förvånansvärt lätt och smärtfritt, skönt.

Nu får vi se vad kliniken säger om det i veckan som kommer. Jag hoppas så innerligt på att det visar att jag faktiskt haft ÄL denna månaden.

Nästa månad ska ju vara behandlingsfri, sen i december blir det troligtvis ökade dos av pergon och sen...     ....sen närmar vi oss IVF.

Min största rädsla just nu är att jag inte har någon ÄL alls och därmed inga ägg.

Dumt att ta ut det i förskott, men det gnager konstant inom mig. What if...

Vad gör vi då?