I morgon är jag på dag 23 och vi ska iväg och ta månadens blodprov.

Märket från förra blodprovet är fortfarande kvar, de måste ju tro att jag är värsta

sprutjunkien eller något   Hehe.

Sen på torsdag/fredag tänkte jag rnga kliniken igen så vi får höra lite mer om IVF och

vad vi ska hitta på nu när denna cykel är över. 

Måste kolla upp hur jag har det med Provera också, vill minnas att de är slut nu.

Note 2 self med andra ord. PROVERA!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ikväll tänkte jag bänka mig framför Big Brother. 

Så dåligt så det blir bra   

Något som jag har funderat på ett bra tag är min blogglista på datorn.

ALLA som fått barn där (IVFare och andra ofrivilligt barnlösa) har fått en dotter.

Nu vet jag (minst en av dessa) som är gravid och ska ha en son/söner, men än så länge är det bara

tjejer. Lite märkligt, och rätt häftigt att alla fått samma kön hittills.

Vet inte om det syns så bra men..

Åh, idag är en sån där grubblar-dag. Jag funderar och analyserar sönder allt och hoppet om att vi någon gång ska bli föräldrar är väl lika med noll en sån här dag.

Jag är l.i.v.r.ä.d.d att jag inte har någon ÄL alls, att ägglådan är tom och att IVF:erna kommer vara helt bortkastade.

Läste för ett tag sedan att många med PCO-s får fina ägg, men att problemen börjar när äggen inte släpps.

Men mina ägg har ju varit 6 mm som störst (med dubbeldos Pergotime dessutom). Så mitt problem lär ju knappast vara att de inte vill släppa utan snarare att de inte vill växa. Jäkla mini-ägg, dvärg-ägg, skit-ägg! Varför växer ni inte? Finns ni ens?

Har börjat komma till vägskälet där vi funderar på om vi ska berätta för de i familjen som ännu inte vet. På ett sätt vill jag berätta, men på minst dubbelt så många sätt vill jag inte berätta. Tror ändå inte att vi kommer få något stöd i det och då kan vi lika gärna fortsätta tiga. Samtidigt som man såklart önskar att alla som står oss nära ska veta. Svårt!

Någonstans tycker jag att man ska förtjäna att få veta en sån sak, det är ju det innersta vi har och det som betyder mest av allt för oss just nu i livet. Men när är man förtjänt egentligen? Blir man ens det? Eller är det jag som ställer för höga krav på våra anhöriga? Kanske.

Mitt i alla funderingar så måste jag ändå säga att jag är så tacksam för att vi berättade för mannens chef. Det är aldrig några problem att ta ledigt för VUL och klinikbesök och det underlättar något enormt  för oss 

Så tack!

Jag glömde helt av att fråga kliniken sist och tänkte därför om någon här vet...

Jag har ju inte haft någon ÄL någon gång under senaste året (åren kanske) när vi kollat med blodprov och VUL. Varken med eller utan Pergotime.

Kan det vara så att jag helt enkelt inte har någon ÄL alls?

Och kan man i så fall få igång den eller är det kört om man inte har hjälp av egen produktion så att säga? 

Har ju bekräftad PCO-s och en halvstrulig mens, men i perioder kan den vara någorlunda regelbunden... För att sedan försvinna helt och behöva "trollas fram" med hjälp av Provera.

Nu har det gått ett par dagar sedan sista Pergon togs, men det känns verkligen otroligt skönt!

Inte för att jag tror att det kommer ta sig den här månaden, utan för att jag vet att nu får vi hjälp med IVF.

Helt knasigt egentligen att man faktiskt kan längta efter att börja med IVF. Det har ju alltid funnits med i bakhuvudet och vi har pratat mycket om det här hemma, men nu längtar jag verkligen. 

Samtidigt är man ju lite rädd för att det blir så definitivt, vi får våra försök och sen får vi bekosta resten själva eller hitta andra vägar.

Skräckblandad längtan skulle man nog kunna säga.

När jag pratade med sköterskan från kliniken så kunde vi bara konstantera att det verkligen har funnits gott om graviditetschanser under alla dessa år och att det nog är dags att gå vidare nu. Vi har ändå gjort allt vi kunnat i flera år nu utan resultat så nu får vi helt enkelt öppna lite andra dörrar och se om lyckan kan finnas där bakom i stället.

Nä, dags att sätta lite fart med maten, blir potatismos och korv idag. Enkelt och ganska gott. Japp, så får det bli!

Så, nu har jag pratat med kliniken och det var (som väntat) ingen ÄL förra månaden heller.

Pratade även om framtiden och om hur vi ska göra nu och att vi känner att det bara står still. 

Så när den här cykeln är klar så ska jag ringa kliniken igen och då kommer vi antagligen få sätta upp oss på väntelistan till IVF. Underbart, pirrigt, skrämmande, fantastiskt är nog orden som kan beskriva hur det känns just nu.

Fantastiskt skönt att det äntligen händer något, och samtidigt skrämmande eftersom vi bara har ett visst antal försök då. Nu hoppas jag att mina äggstockar börjar samarbeta så att jag får ÄL någon gång, det känns ju som en förutsättning liksom  

Vi ska börja med IVF.. Vi, vi, vi. 2013 SKA vi ha oss en liten knort    

Jag och sambon har alltid haft det ganska klart för oss vilken vagn vi ska ha den dagen vi får barn och i natt drömde jag att vi var och handlade en. Magiskt!

Åh va jag önskar att det kunde bli verklighet snart   

I övrigt flyter det på, fick ju spontanmens den här gången. På CD33 -35 eller något, inte illa för att vara min kropp :) Så nu är jag inne på näst sista dagen med pergo. Biverkningarna har varit milda den här gången, bara lite huvudvärk. Skönt!

Har väl inte allt för stora förhoppningar om att den här kuren kommer göra några underverk, men det känns mest skönt att veta att efter den här omgången så får vi förhoppningsvis börja med något nytt. Nån gång måste jag väl få ÄL, eller!?

Idag är det ett år sedan vi var på kliniken för första gången så jag tänkte slänga ihop en liten lista med vad vi gjort och vad som hänt under året  

*Jag har haft mens 9 gånger (januari 2011 - januari 2012) varav 5 har varit spontana. Resten tack vare Provera.

*Jag har tagit blodprov 7 gånger, varav 6 ggr för att se eventuell ägglossning.

*Jag har inte haft en enda ägglossning, varken de gånger vi varit på VUL eller tagit blodprov.

*Jag har ätit hormoner i 50 eller 60 dagar sammanlagt.

*Jag har varit på 4 VUL.

Lite har det allt hänt, men jag hade ju självklart önskat att vi hade kommit längre vid det här laget.

Snart dags för ännu en dubbeldos Pergo och sen blir det något annat (injektioner eller IVF). 

Lite medvind nu tack!