Igår var vi äntligen iväg på VUL;et.

Hade en jättebra manlig överläkare som började med att kolla vänster äggstock.

Där konstaterade han att det fanns nån/några yttepyttesmå äggblåsor som med andra ord är värdelösa. Jaha...

När han kom till den andra äggstocken såg jag direkt att den var större och hade ett annorlunda utseende mot den vänstra. Efter typ två sekunder sa läkaren att det var PCOS och att det inte var något snack om saken.

Han visade på skärmen och det gick inte annat än att hålla med, det var verkligen uppenbart. Jaha, igen.

Gick tillbaka till hans rum igen och pratade om hur vi ska fortsätta, det blir dubbeldos Pergo i dec och jan och eventuellt med hjälp av Provera också. Sedan ska det vara en behandlingsfri månad med VUL och efter det kanske vi går över till sprutor alternativt IVF.

På ett sätt känns det som en lättnad eftersom jag misstänkt det så länge och har så många symtom, men å andra sidan känns det som ännu ett hinder som vi måste bestiga. Jag vet liksom inte riktigt på vilket ben jag ska stå på. 

Sambon tycker att det är skönt och menar att nu vet vi äntligen vad det är vi har för "motståndare", och det har han ju faktiskt lite rätt i. Men samtidigt så hade jag ju helst sluppit en PCOS-diagnos.

Bryt ihop - bit ihop och kom igen.

Måste även skriva ett stoooort grattis till fina Marielle som äntligen plussat, jag är så glad för er skull   

 

Marielle

17 november 2011 11:27

Åhhh, tack så jätte, jätte mycket både för din kommentar och att du skrivit här! Alldeles rörd ju! :)

Tråkigt att höra om PCOS.. :( Ledsen för din skull vännen! Skönt kanske ändå att ha fått veta vad som inte är rätt?! Men tråkigt att det skulle vara just det.. Huvva!!

Många, många kramar till dig! <3

http://mariellear.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Herregud, nu var det verkligen längesen jag skrev något här. Datorn är knappt på här hemma längre och det är rätt trist att skriva från mobilen, men här kommer iaf ett litet livstecken från oss :) Lillkillen är snart 5 månader och vi njuter för f...

På lördag är lillen tre månader. Herregud, vart tar tiden vägen? På ett sätt känns det som han kom igår och på ett annat sätt som att han alltid funnits här hos oss. Annars går allt bra här hemma. Skrikfesterna har minskat och han är jätteredig m...

Igår var lillprinsen åtta veckor gammal och han utvecklas massor just nu! Skrattar, jollrar och börjar så smått att upptäcka sina händer (som för övrigt tycks vara väääldigt goda). Kvällarna är kämpiga.. Det skriks oavbrutet emellanåt och man känne...

Loggade in på FK idag och såg det här:   Alltså, fattar ni hur stort det här känns? Ska vi få barnbidrag!? JAAA! Dessutom såg jag igår att lillkillens namn gått igenom nu. Tänk att min son finns i registren och att jag står som mamma. Helt galet...

Lillkillen ligger i pappas famn och sover och jag passar på att få lite gjort vid datorn.    Idag har vi haft en riktig mysdag jag och lille E. Massa mys och närhet. Underbart. Det är verkligen helt ofattbart hur stark kärleken kan växa sig på mi...