I morgon ska jag iväg på en sak, men som det känns just nu så vet jag verkligen inte om jag kommer komma iväg.

Det gör ont, molar, värker, drar och sliter plus att jag är illamående och yr till och från  

Jag m.å.s.t.e verkligen åka, men vad ska man göra? Hoppas innerligt att det känns bättre i morgonbitti när jag vaknar!

Å andra sidan är ju detta min första prioritering, att få barn och genomgå dessa behandlingar med eller utan biverkningar. Men det andra är också något som är jätteviktigt och något som jag verkligen vill göra.

Snälla, låt det vara bättre i morgon! 

Dag 21 idag och gårdagens ÄL-test visade negativt. Skönt då jag varit lite rädd att det ska fortsätta

visa positivt nu när det väl hoppat igång. För många med PCOs är det ju så..

Har fortfarande riktigt ont i tjejmagen, det molar, hugger och drar till och från. 

Blir även väldigt yr och illamående rätt som det är så jag försöker mest att ta det lugnt och lyssna

på kroppen. Tror det är en blandning av Pergon och det faktum att jag faktiskt fick ÄL. 

Dessutom är det någon helknasigt med tuttarna. De är lite småömma och den vänstra kan jag knappt se på utan att skrika av smärta. Bröstvårtan är typ lite röd och nästan dubbelt så stor.. Hmm!?? Fattar inte alls vad det kan vara. 

Får man ont i bröstvårtorna av ÄL? O varför är den så stor och irriterad? Wierd.

För övrigt har jag en ganska bra känsla i kroppen. Hoppas och tror på den här omgången! 

Det vore såå fantastiskt om det kunde ta sig och jag tycker verkligen vi är värda detta efter alla år av längtan och försök. Precis som alla andra där ute som kämpar 

Jisses va det molar och värker i tjejmagen  

Känner av sviterna från Pergon en hel del också så jag är mest illamående och yr dagarna igenom. Borde ju släppa snart iom att ÄL varit. Idag är det som sagt full aktivitet, känns som mensvärk x 3 ungefär  

Kan inte annat än njuta när jag vet att det beror på att jag äntligen har fått ÄL, underbart!

Är lite dålig på att lämna spår efter mig på andra bloggar just nu, men jag läser dagligen! 

I morse när jag vaknat så gick jag upp och kissade och kollade med ÄL-stickorna som vanligt.

Samtidigt som jag står och pratar med sambon så ser jag en glad smiley uppenbara sig, yaaay! :)

Jag har en ägglossning för första gången på hur många år som helst. Den fjärde behandlingen hade jag ju visserligen en progesteron-ökning, men de kunde inte avgöra om det faktiskt var ÄL eller inte. Men nu har jag verkligen fått det svart på vitt. Sjukt häftigt :)

Vi har varit helt lyriska här hela dagen och njuter för fulla muggar av tanken på att vi förhoppningsvis har en ärlig chans den här månaden :) Underbart!