Passerar vecka 32 idag och nu börjar det verkligen kännas att det närmar sig. Magen har blivit aningen lägre och lillkillen knökar desto mer nu i stället för att sparka. Mest sparkar han om jag ligger på sidan, då blir han skogstokig och protesterar hej vilt :) 

Sammandragningarna är (för tillfället åtminstonde) lugnare och de gör inte riktigt så ont som tidigare. Dock får jag många små och gärna om jag går lite för fort, bär tungt eller när jag reser på mig. Men så länge de inte gör sådär superont så är jag nöjd!

Måste kissa oftare nu, gärna två gånger på natten och när vi är iväg någonstans så får jag ofta springa och kissa både en och två gånger. Dessutom har han en förkärlek till att knöka på blåsan så då känns det som att man ska spricka omedelbums :)

Halsbrännan håller i sig, vissa dagar är bättre än andra, precis som med foglossningen och sammandragningarna. Just nu är det ganska lugnt.

Drömmer gör jag också, helt sjuka drömmar! En natt drömde jag att kineser var inne i vårt vardagsrum och stal madrassen till vagnen. Det slutade med att jag var livrädd och väckte sambon som fick följa mig till toan. Vågade inte gå själv :/ Har även drömt en lång och intensiv dröm om min ena näsborre, som tydligen heter Eva... Haha. Det är verkligen helt rörigt i huvudet på nätterna!

I övrigt mår jag faktiskt rätt bra, bara jag lyssnar på kroppen. Men man har ju inte alls samma ork som tidigare och bara att ta på sig skorna är ett helt projekt i sig. Tur att jag har sambon som assisterar när han är hemma, men när han jobbar så tar det mesta typ dubbelt så lång tid som man är van vid.

 

Karin

30 december 2012 01:09

Skulle bara vilja säga att det är väldigt upplyftande att läsa om din resa. Jag fick min diagnos, PCOS, i våras och även fast att skaffa barn absolut inte är på tapeten just nu då jag är 18 år, så känns det förjävligt. Man undrar hur det kommer bli i framtiden, hur jag ska klara av det eller om det ens blir några barn för min del. Kanske inget jag borde oroa mig över nu, men det känns som ett stort moln som följer efter mig var jag än går.. Men som sagt, jättekul att det fungerade för dig och lycka till med barnet! :)

http://someponythatiusedtoknow.bloggplatsen.se

Against all odds

30 december 2012 19:54

Men åh, tack för din kommentar fina du! Jag har mått skit över diagnosen men idag finns det så oerhört mycket hjälp att få för att kunna få barn och väldigt många med PCOS lyckas. Du har ju fördel som vet om det redan nu, då ligger du ju steget före den dagen du vill skaffa barn :) Sen kan det ju gå fort också, inte alla med PCOS har ju samma problem som vi haft. Oavsett så finns det mängder av hjälp. Jag håller tummarna för dig! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Herregud, nu var det verkligen längesen jag skrev något här. Datorn är knappt på här hemma längre och det är rätt trist att skriva från mobilen, men här kommer iaf ett litet livstecken från oss :) Lillkillen är snart 5 månader och vi njuter för f...

På lördag är lillen tre månader. Herregud, vart tar tiden vägen? På ett sätt känns det som han kom igår och på ett annat sätt som att han alltid funnits här hos oss. Annars går allt bra här hemma. Skrikfesterna har minskat och han är jätteredig m...

Igår var lillprinsen åtta veckor gammal och han utvecklas massor just nu! Skrattar, jollrar och börjar så smått att upptäcka sina händer (som för övrigt tycks vara väääldigt goda). Kvällarna är kämpiga.. Det skriks oavbrutet emellanåt och man känne...

Loggade in på FK idag och såg det här:   Alltså, fattar ni hur stort det här känns? Ska vi få barnbidrag!? JAAA! Dessutom såg jag igår att lillkillens namn gått igenom nu. Tänk att min son finns i registren och att jag står som mamma. Helt galet...

Lillkillen ligger i pappas famn och sover och jag passar på att få lite gjort vid datorn.    Idag har vi haft en riktig mysdag jag och lille E. Massa mys och närhet. Underbart. Det är verkligen helt ofattbart hur stark kärleken kan växa sig på mi...