Idag har vi klarat 70% av graviditeten. Det var ju 15, 20, 25, 33 och 50% nyss och helt plötsligt är vi uppe i 70%. Det går verkligen fort nu!

Fogarna har gett upp för längesen idag så jag ligger i soffan och väntar på sambon som kommer snart, och sen blir det till å krypa ner. Skönt!

Varit glest med uppdateringar här, men har varit krassliga i helgen så vi har mest legat i soffan och slöat, pratat och diskuterat. Har märkt ett tydligt samband med stressen och sammandragningarna så vi har försökt ta det så lugnt som det bara går och pratat igenom allt som "stör". Har även fått ett gäng ganska onda sammandragningar nu, så det känns som att kroppen säger ifrån. Enough is enough liksom..

Jag har gråtit och fullkomligt rasat gång på gång men nu känns det iaf bättre. Hur vi än vrider och vänder på saker så är det viktigaste för oss att lillkillen mår bra - och att vi själva mår bra, såklart.

Vill människor i vår närhet vara delaktiga så är de välkomna, bryr de sig däremot inte så finns det ingen anledning för oss att lägga ner mängder av tid och energi på personen/personerna i fråga. Det handlar ju liksom om att ge och ta.

I övrigt så har jag idag klarat något som jag aldrig trodde att jag skulle klara - och jag är sjukt stolt över mig själv! Som jag bävat för det här, och nu är det gjort och jag kan lägga det bakom mig för alltid :) Underbart! Det har varit många långa månader, men nu är det klart!

Ikväll tänker jag bara unna mig att få va. Jag ska njuta av älsklingen som sparkar i magen och av att bara få finnas.

Den stora älsklingen är tillbaka på jobbet så honom får njuta av när han kommer hem i stället. Min fantastiske sambo. Min klippa och världens bästa pappa till lille E