Igår var vi som sagt på kalas. Inte helt oväntat så blev det massa fokus på magen och lillkillen :) När jag kom in och kramade om svärfar klappade han på magen och sa -"Oj vad du växer! Det klär dig verkligen och du passar verkligen in i rollen som mamma". Goe goe svärfar!

Svägerskan som kom lite senare kramade om mig och sa att det strålar om mig. Svårt att låta bli, eller något i den stilen svarade jag. Går ju inte att inte stråla när man har världens dyrbaraste lilla älskling i magen :)

Namnfrågan kom (som väntat) upp så vi avslöjade det för hela familjen. Tror nog att de flesta tyckte att det var ett okej namn, jag hörde inga protester iaf ;) 

Däremot så fick det lite motstånd av en person på min sida idag och hon gjorde en jämförelse med namnet Wille, vilket inte är det minsta likt. Men alla kan ju inte tycka samma. Huvudsaken är ju att vi gillar det :) Och det gör vi!

Var och handlade på Cervera en snabbis idag och helt plötsligt kommer det fram en ung tjej som jobbar där som frågar när det är dags. Först höll jag på att bli irriterad, men sen insåg jag att det faktiskt går att fråga oss sånt nu. Vi ska ju verkligen ha barn, och magen går liksom inte att förneka längre. Så uppenbarligen så tyckte hon väl att magen syntes genom ytterkläderna såpass att hon vågade fråga :) 

Fick in en kommentar nyss med lite olika frågor som jag tänkte passa på att besvara lite snabbt:

*Vill du veta könet på barnet

Vi vet redan könet, en liten kille. Både jag och sambon ville absolut veta så det var en självklarhet för oss att ta reda på om det var en liten tjej eller kille i magen :)

*Vilket kön hoppas du på

Det spelade absolut ingen som helst roll. Det enda viktiga är och var att bebisen är frisk och mår bra. 

*Vad ska barnet heta

Det kommer vi nog inte berätta här i bloggen förrän han är ute. Just nu går han under ett namn, men det kan ju lika gärna bli något annat när han väl är ute. Men i dagsläget känns det helt rätt och han är en liten E.

*Hur ska man vara för att vara en bra förälder enligt dig

Oj, först och främst ska man väl vara trygg och stabil som person. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt under tonåren och en bit in i vuxenlivet, så det är en sak som jag tycker att man ska vara "klar" med så att man kan lägga det fokuset på barnet och föräldrarollen. Sen tror jag att man växer in i rollen efter hand och känner vad som känns bra och inte :) Lite luddigt svar, men hoppas du förstår hur jag menar!

*Hur länge ska man ha varit tillsammans tycker du

Ännu klurigare fråga... Jag tycker dock att man ska ha varit ihop ett bra tag innan man skaffar barn, gärna några år. Men det viktigaste är ju att det är ett stabilt och seriöst förhållande där man vill leva tillsammans och där man har en fungerande vardag. Men ska jag sätta något "riktmärke" på vad jag tycker så tycker jag nog att man bör ha varit ihop ett par år. 

*Vad kommer du sakna mest när barnet är ute

Det här brukar vi prata om ganska mycket här hemma och det som vi enats om att vi kommer sakna är att åka ut och ta ett strög sent en kväll. Ta en glass på Mc Donalds och bara vara spontana. I fortsättningen får vi göra det lite mer på dagtid och dessutom med vår älskade son, så det är minsann inte fy skam det heller :) Livet kommer bli så mycket mer meningsfullt när han finns med oss så det lär inte vara något vi kommer sakna när han väl finns här.

Kan verkligen bli helt gråtfärdig när jag tänker på att just jag får äran att bära min älskades barn. För många är det kanske en självklarhet, men för oss har det varit allt annat än självklart och resan hit har varit krokig och lång. Det är så övermäktigt att veta att lille E är 50% jag och 50% sambon. En helt unik kombination och en helt ny gren på släktträdet. Vår älskade lille son. 

Vad som än händer i livet så har vi skapat ett liv, en människa, en individ. Det är så stort att det är svårt att sätta ord på!

Sambon la örat mot magen igår kväll när vi satt i soffan och helt plötsligt fick han en spark. Jag känner ju sparkarna dagligen nu, men när sambon ska känna så brukar han ju sluta. Men igår fick han sig en liten kick :) Mys!

Nu ska jag plocka upp tvätten och sen ska jag fortsätta kolla runt lite här. 

Sambon håller på att byta däck på bilen och jag har duschat och sminkat mig lite. Ska iväg och kalasa lite om en stund. Efter kalaset blir det att åka o shoppa lite till nästa födelsedagsbarn som fyller i helgen. Sen har vi ytterligare ett födelsedagsbarn nästa vecka, men efter det är det "bara" 3 kalas kvar i november... Puh!

Serverade sambon frukost genom burspråket i köket förut, haha. Gick alldeles utmärkt och han var så nöjd så :) Han trodde förresten att jag jävlades med honom förut, bilen låste sig titt som tätt så han trodde att jag stod och tryckte på min dosa inifrån, vilket jag inte gjorde (hade jag kommit på idén så hade jag säkert gjort det), men efter en stund kom vi på att den låser sig automatiskt efter ett tag så att man inte glömmer den olåst någonstans. La t.om in nycklarna innanför fönstret fall dosan var extra känslig för blåsten, men den låste sig, såklart, ändå :) IQ-fiskmås ibland alltså! Haha.

Idag går vi förresten in i vecka 24 (23+0), yay!
Nu är sambon klar så nu ska jag sätta lite fart igen :)

Som jag skrivit tidigare så är jag inte rädd för själva förlossningen och smärtan som kommer med den (längtar snarare), dock är jag l.i.v.r.ä.d.d att spricka och främst att spricka rejält. Hamnade i en tråd på FL precis där det handlar om de som spruckit hela vägen och alla men de fått efter det, och fy fan säger jag bara :(

*klickar ner FL och glömmer vad jag just läst*

Fy va trött jag är på alla energitjuvar som finns runt omkring. Jag vill bara kunna njuta av att äntligen vara gravid utan att behöva oroa mig och/eller behöva bli irriterad och besviken.

Det är förbannat tråkigt när allt stundvis bara är på andras villkor, för att i nästa stund vara både engagerad och delaktig. Nä, idag är ingen bra dag! *morr*

Igår när jag kom hem från storstan så hoppade vi in i en dusch och pratade om allt mellan himmel och jord. När jag kommer ur duschen och in i hallen ser jag att det står en vas med 10 röda rosor och en plåtask med texten "till min älskling". 

I asken låg det två kakor (mina absoluta favoritkakor som inte finns att köpa i vår kommun) och ett kort med världens finaste kärleksförklaring i som min älskade hade skrivit. Blir lika chockad varje gång han överraskar mig. Det ligger alltid väldigt mycket tanke och kärlek bakom hans överraskningar och jag blir tårögd bara jag tänker på det. 

På kuvertet stod det "till mina 2 skatter" och kakorna var en till mig och en till lilleman  

Dessutom kom jag hem till ett kliniskt rent hem med skurade golv och ren tvätt i torkskåpet. 

Tack min underbara älskling, du är världens bästa och jag och lillbus är världens lyckligaste som får leva med dig!

Sitter på tåget på väg hem från storstan. Är helt slut i både kropp o huvud och mitt bäcken gav upp för längesen. Fått ett par fina sparkar från lilleman idag, helt ljuvligt underbart! Nu ska det bli underbart att få krama på sambon igen!