I vecka sedan det första positiva ÄL-testet idag och mina känslor går upp och ner mer än någonsin.

Letar symtom samtidigt som jag försöker få mig själv att förstå att det inte lyckades. Men sen finns ju den där lilla gnuttan med hopp som säger att det borde vara vår tur nu.

Hade jätteont i bröstvårtorna tidigare i veckan (framförallt vänster), men nu är mer hela brösten ömma. Ömma och tunga (tyngre än vanligt  ). Men samtidigt så vet jag ju att man kan få det av ÄL, ont alltså. Men borde det inte gå över då? Och om det är graviditetssymtom, är det inte alldeles för tidigt då? Känns så! 

Molandet i magen har faktiskt varit lite bättre igår och idag, tyvärr. Så också illamåendet. 

Nä, det känns inte så hoppfullt längre.

I morgon ska jag iväg på en sak, men som det känns just nu så vet jag verkligen inte om jag kommer komma iväg.

Det gör ont, molar, värker, drar och sliter plus att jag är illamående och yr till och från  

Jag m.å.s.t.e verkligen åka, men vad ska man göra? Hoppas innerligt att det känns bättre i morgonbitti när jag vaknar!

Å andra sidan är ju detta min första prioritering, att få barn och genomgå dessa behandlingar med eller utan biverkningar. Men det andra är också något som är jätteviktigt och något som jag verkligen vill göra.

Snälla, låt det vara bättre i morgon! 

Det var ju som sagt de ofrivilligt barnlösas dag förra helgen och igår hittade jag ett klipp som var med på Nyhetsmorgon om just detta.

Kanonbra inslag och Joanna tar upp de saker som jag tror att många av oss kan relatera till. 

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=snart_ar_det_de_ofrivilligt_barnlosas_dag&videoid=2195240&utm_medium=sharing&utm_source=embed&utm_name=tv4play.se

Börjar bli nervös inför VUL:et nu. Bara 2 dagar kvar och min magkänsla är inte alls så bra längre :/

Typ nada, zero och noll i biverkningar. Knappt något molande alls och jag mår faktiskt rätt bra nu. Det får mig att bli rejält tveksam till om det verkligen har hjälpt något. Men en trippeldos borde ju sätta fart på systemet tycker man ju!?

Har iaf bestämt oss för att trycka på lite mer nu med kliniken och vad som ska hända i framtiden. IVF-pratet verkar vara pausat men oavsett vad så vill vi iaf ha lite planering och framförhållning. Just nu vet vi inte alls vad som ska hända efter måndag.

I morgon är det mors dag igen. Varje år har jag sagt "detta måste vara sista gången jag inte är gravid eller mamma på mors dag". Men likt förbaskat sitter jag här än, flera år senare. 

Sitter som på nålar och väntar på att mensen ska dyka upp.

Har haft rejäl mensvärk några dagar och framförallt igår och idag så

nu kommer den nog snart. Naturligtvis kommer det ju "krocka" med alla  möten

och annat viktigt som vi har i vår närmsta framtid, men vi håller tummarna för

att jag kommer må okej :)

Har haft sjukt ont i brösten den här Provera-kuren, kan inte riktigt minnas att

jag haft det förut? Gör ont så fort jag har BH, kläder eller om jag så snuddar dem.

Min käresta gjorde ett riktigt klämmande häromdan och satan i min lilla låda va ont

det gjorde, haha!

Annars rullar det på här, trots den eviga väntan. Pratade med min farmor i telefon förut

och kom in på det här med barn igen. Jag blir helt varm i hjärtat när hon berättar att hon

håller tummarna för oss och att vi kommer bli jättebra föräldrar   

Känner inte att bloggen fyller någon större funktion nu så jag lägger ner den. Tillfälligt iaf.

Kan hända att jag känner annorlunda om ett tag, men just nu känns det som jag är färdig med den.

Knasigt att man kan bli så glad för lite mens, men det känns så skönt när den

kommer spontant och dessutom alldeles rätt i tiden. Skönt!

Mensvärken from hell är dock inte lika skön, men med vetekudde på magen o några värktabletter så ska

jag nog vara på fötter snart igen. 

Tror att det kommer bli en störtblödning den här gången och jag kan varken ha tampong eller min kära menskopp

i för tillfället så jag får helt enkelt hålla mig till binda (uhh, avskyr bindor). 

Har iaf ringt och meddelat kliniken att mensen börjar så nu får vi se vad som händer. Har hämtat ut mer Pergo iaf så att jag har ifall de tycker jag ska sätta igång i helgen. 

Annars är det okej här. Lite småbesviken över att det inte tog sig, men å andra sidan är det sånt enormt framsteg bara att jag eventuellt kan ha ägglossat. Sambon är helt eld och lågor här hemma över det, och jag får nog lov att hålla med. Det är faktiskt riktigt stort :)

Vetekudde var det ja...

Har ju som sagt haft en del molande till och från i magen  de senaste dagarna, och speciellt på höger sida.

Nu är värken konstant, precis som att mensen skulle komma vilken minut som helst.

Är ju bara på CD27 idag så det är ju lite väl tidigt för att vara min kropp.

Ont gör det i alla fall!

Känns som dundermensvärk med lite huggande känsla. Nästan ilande.

Började googla (ja, jag är google-missbrukare, haha) på överstimulering och tänkte om det stämde

bra in, men det gjorde det väl kanske inte. Illamående har jag ju varit till och från några dagar men jag

tror inte att det beror på någon överstimulering i så fall. Svullen mage? Ja lite. Ont? Ja! 

Men då borde väl progesteron-provet ha varit mycke högre än 30? 

Nä, det måste nog vara mensen som är på väg. Det (enda) positiva med det är ju att min cykel i så fall 

blir normal den här månaden också. Alltid något.