Ännu en ny vecka och nu är det minsann inte många kvar :) Märker mer och mer att magen sjunker och jag är inne i en riktig tröttperiod igen.

I övrigt är det som föregående veckor men med lite annan karaktär på sammandragningarna. Gråter för allt och inget... gråter för att jag älskar sambon, gråter för att jag älskar våra djur, gråter om det är barn på tvn, gråter när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är och gråter när sammandragningarna blir för jobbiga. Tårar, tårar och tårar. Haha!

Benen gör ont till och från och ibland är det en känsla av växtvärk och ibland är det bara skakigt och svullet. Försöker att ha dom i högläge så gott det går när det gör ont, men nattetid är det lite mer besvärligt. Köpte ju stödstrumpor för ett tag sedan, men som vanligt är den ena försvunnen. Fattar inte det där med strumpor som går upp i rök, det slår ju aldrig fel! 

Innan sambon åkte till jobbet förut så låg vi i sängen och pratade om lilleman och graviditeten och då kom sambon på att vi faktiskt inte har någon milstolpe kvar (ja, förutom att han ska födas såklart). 

Förut har vi haft ett helt gäng med milstolpar längs vägen... vecka 10, vecka 12-13, vecka 20, vecka 25 och sist men inte minst vecka 30. Nu är det bara några få veckor kvar i stället. Galet va fort tiden gått! Innan vi vet ordet av så kommer han finnas här hos oss. 

Som jag längtar efter dig älskade E