Sitter o väntar på att sambon ska sluta jobbet så att vi kan åka iväg på vårt TUL. Helt plötsligt har jag blivit livrädd att lilleman ska vara jättestor eftersom jag är rädd att det kommer innebära större risk för komplikationer vid förlossningen (jag är ju sjukt nojig för att spricka mkt). För första gången på alla dessa månader ser jag på förlossningen med en skräckblandad förtjusning... Jag hoppas att han inte är allt för stor och att allt ser bra ut idag! Sen kan man ju självklart få större barn utan att spricka 'all the way', men det känns som att risken bör vara större för att det ska hända om man får en riktigt stor bebis?!

Gaaaah, jag är nervös!!