Haha, mina hormoner spelar mig spratt för jämnan nu! I morse började jag gråta för att grannen väckte oss för andra dagen i rad med sin bil. Det bara brast och tårarna strömmade ner för mina kinder. Sen blev det inte bättre av att någon började skotta snö utanför strax före 08.00 Ännu mer tårar! Bråka inte med en gravid kvinna!

Slängde av mig täcket och svor som en borstbindare på både sambon och hunden samtidigt som jag tog mig ut i köket för att bryta ihop totalt. Sömnbrist, hormoner och förkylning är visst ingen bra kombination, haha.

Samtidigt hade tassmonstret börjat röra på sig och då kunde jag lika gärna ta på mig och gå ut med henne efter att hon fått mat. Men att knyta skorna är ett helt företag så sambon kom uppfarandes för att underlätta för sin hysteriska sambo som nu grät om möjligt ÄNNU mer för att jackan knappt gick att stänga pga magen.

Det blev ytterligare svordomar och hot att binda fast hunden i ett träd/stolpe om hon inte skötte sig innan vi kom ut på morgonpromenixen.

Väl inne igen hade jag lugnat ner mig och vi somnade om ett tag både jag sambon och den fyrbente. Hon klarade sig ifrån att bli bunden och övergiven och sambon fick tillbaka en aningen mer harmonisk fästmö ;) 

Nu i efterhand kan jag skratta åt det, men där och då var det minsann blodigt allvar, haha.