Jag har funderat fram och tillbaka på en sak: MÅSTE man vara rädd inför en förlossning?
Många av de jag pratat med om förlossningen fnyser när jag berättar att jag inte känner mig rädd och för nån vecka sen fick jag ett mess där det stod "Har du blivit något rädd än?".
För mig är förlossningen något jag längtat efter i flera år och det är tillfället som kommer att föra oss samman med vår efterlängtade son. Sen fattar jag ju att det kommer göra galet jävla ont och att jag antagligen kommer vilja åka hem 20 gånger innan han är ute - men jag känner mig inte rädd.

Orolig och nojig inför att spricka så att det uppstår komplikationer i framtiden, det är jag däremot! Men rädd? Näe.

Jag känner mig snarare förväntansfull och längtar tills vi plingar på förlossningens dörrklocka nästa gång. Men det får vänta, först ska vi ta oss förbi 2012 och sen ytterligare några veckor :) Men sen...

Bild från CTG-mätningen på förlossningen häromdan.

Fick rejält med sammandragningar igår och några gjorde riktigt ont med mensvärksliknande smärta och tryck neråt, så vid 16 ringde jag in och hörde efter med förlossningen som tyckte att vi skulle komma in för en kontroll.

Väl framme på förlossningen fick vi komma in i ett undersökningsrum och prata med en manlig läkare innan vi gick vidare till ett lite större rum för ultraljud och lite andra undersökningar.

Ultraljudet såg bra ut och lillkillens hjärta tickade på fint. Sedan klämde läkaren på magen och jag trodde på fullaste allvar att jag skulle svimma av smärta när han tryckte som värst. Holy crap va ont det gjorde!!

Efter det så var det dags för gynundersökning och tappen var lång och opåverkad. Han gjorde även ett vaginalt ultraljud för att dubbelkolla och allt såg bra ut. Sist kände han med fingrarna och kunde konstantera att jag inte påbörjat något öppningsarbete, skönt! Det såg alltså helt normalt ut och vi fick sedan gå tillbaka till första undersökningsrummet för urinprov och CTG-kurva.

CTG-kurvan visade inget onormalt men urinprovet skulle de eventuellt skicka på odling, så det får vi avvakta och se längre fram vad det visar i så fall.

Innan vi kom till förlossningen och i bilen dit fick jag flera sammandragningar. Men när CTGn var påkopplad så var det hur lugnt som helst. Lagom typiskt!

Förklaringen till sammandragningarna och smärtorna tros helt enkelt vara stress. Jag har försökt stressa av så mycket det bara går senaste veckan, men det hjälper tydligen inte fullt ut. Så nu m.å.s.t.e jag ta det ännu mer lugnt och sluta lägga energi på oviktiga saker.

Efter besöket på fl var jag helt färdig så kvällen spenderades i soffan med sambon och lite godis.

I morgon är det dags för bm-besök igen :)

Igår var vi på sjukhuset i grannkommunen och lyssnade på två barnmorskor om förlossningen och vad som händer däromkring. Det var fullsatt med folk och det var gravidmagar precis överallt :)

Själva föreläsningen var jättebra, men för oss blev det 98% repetition eftersom vi gått igenom nästan allt på föräldragruppen plus att vi läser på så mycket vi bara kan. Men det skadar å andra sidan inte att höra det igen.

Var mycket humor inblandat också och de jämförde den födande kvinnan som en blandning mellan en igelkott och en treåring, haha. Men de lovade männen att det kommer gå över så snart förlossningen är avklarad, så männen kunde andas ut igen ;) 

När vi var klara var vi hungriga så vi åkte iväg och käkade lite mat snabbt innan vi åkte hemåt igen. Det var riktigt busväder på hemvägen så vi fick köra lugnt, men tack o lov var det relativt lugnt med bilar ute.

Idag ska jag bara ta det lugnt, känner mig stressad och skör. Mannen har gett mig order om att bara göra sånt jag känner för idag och sluta stressa, så det ska jag försöka med.

I övrigt är det 70 dagar kvar till bf idag :) 

Jag är så frustrerad och irriterad att jag snart går upp i atomer... Hur kan man välja bort sina barn och barnbarn för någon man bara känt ett par månader? J.a.g  f.ö.r.s.t.å.r  i.n.t.e

Idag blir det en lugn dag för mig, kroppen är trött och jag vill mest bara vara. Igår kväll fick jag ett städryck så vid 23 - 00.30 skurade jag köksluckor, rensade lådor, rengjorde filtret i fläkten och plockade undan lite papper och annat som bara skräpade. Antar att det är därför jag känner mig extra matt idag, men det var skönt att få lite gjort :)

Sambon har ansökt om semesterdag för nästa vecka och jag hoppas att den går igenom, även om det blev med alldeles för kort varsel egentligen :/ Det är något jag sett fram emot flera veckor så det vore riktigt kul att få komma iväg, dessutom tipsade två av paren på föräldragruppen om det så sent som igår så då blev jag ju såklart ännu mer sugen på att åka. Hoppas, hoppas!

I morgon är det dags för sista föräldragruppen, då skulle vår barnmorska hålla i den och prata om sex och samlevnad efter att barnet väl är fött. Sambon är dessutom ledig i morgon så vi slipper stressa till den här träffen - skönt!

Lillkillen fick förresten hicka igår på föräldragruppen, sååå mysigt men samtidigt så tycker jag så synd om honom. Jag själv tycker att hicka är pain in the ass så jag hoppas innerligt att han inte är lika besvärad som jag är när jag har det... Lilla hjärtat    

Idag är det bara 80 dagar kvar till bf   

Sambon och jag har plockat med E's kläder på förmiddagen så att vi vet vad som ska vara med i BB-väskan sen när den ska packas. Så nu är overall, mössa, sockar, pyjamas, bodys, byxor och nån lite tjockare tröja redo för att packas ner. Snart iaf, just nu ligger kläderna i soffan och jag har fastnat här ;) Kommer nog inte packa ner det ännu, men det känns skönt att veta vad som ska med - speciellt om de onda sammandragningarna inte ger med sig och vi behöver åka in tidigare. Nä lillkillen, du får allt stanna i mammas mage ett bra tag till!

Snuttefilt och vanlig filt ska med också och sen är det ju tusen andra saker så som blöjor, våtservetter, hygienprodukter och allt som vi ska ha med till oss själva. Det blir en hel del när man tänker på det.

Vi testade ett husmorsknep här hemma i natt när sambon kom hem från jobbet. Han hade bränt sig på handen och jag hade ett svagt minne av att bröstmjölk kunde lindra, så vi klenade på lite mjölk på hans svidande och irriterade sår och efter ett litet tag försvann all sveda och idag är såret jättefint och han har inte det minsta ont. 

Sen hade jag ett typ myggbettsliknande sår på mitt ben i morse som höll på att driva mig till vansinne. Kliade så jag höll på att bli knäpp och eftersom brösten ändå läckte så tänkte jag att det var värt att prova... Gissa vad - det slutade klia! Bröstmjölk is the shit!

Nu funderar vi på om vi ska börja producera stora tuber med bröstmjölk och sedan sälja. Haha, det vore något! :)

Låter helt sjukt, men det funkade verkligen när vi testade.

Idag har vi klarat 70% av graviditeten. Det var ju 15, 20, 25, 33 och 50% nyss och helt plötsligt är vi uppe i 70%. Det går verkligen fort nu!

Fogarna har gett upp för längesen idag så jag ligger i soffan och väntar på sambon som kommer snart, och sen blir det till å krypa ner. Skönt!

Så, nu har vi varit på den andra föräldragruppen. Idag var stämningen lite mer avslappnad och vi pratade om förlossningen, smärtlindring samt männens roll under själva förlossningsarbetet. Kollade även på en förlossningsfilm och jag fick kämpa emot rejält för att inte storböla när bebisarna föddes.. Så magiskt!

Man fick även stanna kvar efteråt om man ville för att gå igenom andning och avslappning lite, och det nappade vi på direkt. Vi var 3 par som var kvar och vi tjejer fick sätta oss/lägga oss varsin saccosäck med männen bakom som satt på stolarna. Sen fick vi träna på andningen samtidigt som killarna fick ge oss lite smärta. Haha, det där lät ju rätt dumt, men killarna höll ett fast grepp (nöp) oss strax över knät samtidigt som vi fick anda oss igenom obehaget/smärtan. Ju hårdare han tryckte, desto mer intensiv blev andningen.

Låter helflummigt men det var faktiskt riktigt bra!

Efter träffen var vi båda eniga om att det kändes mycket bättre idag och att det gav lite mer än förra gången. Nästa tillfälle är om två veckor och då har vi två träffar under samma vecka.

__

Efter kursen åkte vi till ICA för att handla. På vägen ut till bilen låser sambon upp med dosan och jag hoppar in. Efter en stund hör jag hur han låser bilen igen och sedan låser upp ytterligare en gång. Ungefär då började jag undra vad han sysslade med och tänkte att han kanske blev påbackad av en bil på parkeringen eller något. Det tog liksom alldeles för lång tid för honom att komma in i bilen och att han sen låste och låste upp om vartannat gjorde mig ännu mer orolig och fundersam på vad han sysslade med.

Med andan i halsen bestämde jag mig för att kika vad som hänt och då står stackarn och rycker i en annan bil, haha!

Det stod en likadan bil intill oss så han stod helt enkelt och ryckte i den. Det roliga är att lamporna inne i den bilen tändes samt att blinkersen blinkade till varje gång han tryckte på vår dosa. Men den låste aldrig upp sig tack o lov. Inte ens när han slet med nyckelt i låset Hehe. Kan ju tala om att han skämdes rejält sen ;) 

La iPhonen på magen precis och jäklar va tokig lillkillen blev. Den hoppade både högt o lågt :) Bytte o la på boxer-dosan i stället samtidigt som jag filmade med telefonen och han gav dosan ett par rejäla kickar :) Goa unge!