Idag är det 100 dagar kvar till bf. 100 dagar! Shit, det var ju 200 alldeles nyss? I morgon går vi ner på tvåsiffrigt, spännande :)

Är helt slut och är inte så pigg, så nu ska jag lägga mig i sambons knä lite medan han kikar på innebandy på tvn. Mys!

Blev helt varm förut när jag läste vad min älskade sambo hade skrivit i ena boken vi har om graviditeten. Halva boken fyller mamman i och andra halvan fylls i av pappan. Så här stod det under ena punkten...

Den blivande mamman fick följande små egenheter under graviditeten:

-Akut hungrig, akut trött, känslosam och alldeles underbar!

Älskade, älskade du! 

Idag blir det inget muntert inlägg, men så är det ibland...

Vaknade vid 4 i natt och var vrååålhungrig så jag tog mig till köket och åt några saltiner. Sambon som skulle upp vid 05.00 vaknade och efter det kunde vi omöjligt somna om. 

Efter ett tag känner jag hur en sammandragning kommer och magen blir stenhård. Efter några minuter kommer en till, och slutligen ytterligare en när vi äter frukost. Det gör liksom inte speciellt ont, men är obehagligt och jag får typ andas mig igenom dom :/

Bestämmer mig för att lägga mig igen och försöka vila bort dom, vilket funkar rätt så bra, tack o lov.

Mår inte alls speciellt bra just nu. Huvudvärk hela tiden, trött så jag skulle kunna sova 24-7, rejält ont i fogarna, illamående som kommer och går och yrsel som också kommer och går. Dock inte lika ofta som det gjorde för några veckor sedan, men ändå. 

Blir ju såklart orolig att det inte står så bra till med lillen i magen, men nu har han rört lite på sig och det får mig alltid att bli lugnare. 

Ska bli skönt att få komma till barnmorskan i morgon och kolla alla värden osv. 

Idag blir det bara lugnt. Inga måsten och inga krav.

När sambon kom hem från jobbet la han huvudet på magen och fick massa sparkar av lillkillen. Nu har vi precis sett lillen ha disco i magen här i soffan med massa sparkar och knök som får hela magen att hoppa o flytta sig :) Tror det var någon som ville önska sin pappa en bra fars dag <3

Jodå, visst var det barnmorskan som hade ringt och nu ringde hon igen för att byta vår tid :( Fick en tid samma dag som sambon börjar 11 och bilen ska in till verkstad på morgonen, jippi! Fanns inga andra tider på flera veckor så det var bara till å gilla läget, typ.
Fan, nu kan ju sambon inte vara med och jag får åka buss vilket innebär att jag får gå genom hela stan till mödravården. Det kommer mina fogar gilla. Eller inte. Jävla piss va dumt det blev nu!

Bara minuter efter att jag skrev sista inlägget satte han igång och sparkade. Sambon fick känna flera på raken och nu har han levt rövare en bra stund. Skönt, hann faktiskt bli riktigt orolig (trots att det inte gått så lång tid).

Magen har varit extremt lugn nu hela em och kvällen. Annars lever han rövare på just kvällar, men nu har jag inte lyckats få igång honom varesig med bökande, musik, prat eller knuffande.

Säkert ingen fara, men usch va orolig man blir :( Snälla älskade E - sparka mamma!

Kan verkligen bli helt gråtfärdig när jag tänker på att just jag får äran att bära min älskades barn. För många är det kanske en självklarhet, men för oss har det varit allt annat än självklart och resan hit har varit krokig och lång. Det är så övermäktigt att veta att lille E är 50% jag och 50% sambon. En helt unik kombination och en helt ny gren på släktträdet. Vår älskade lille son. 

Vad som än händer i livet så har vi skapat ett liv, en människa, en individ. Det är så stort att det är svårt att sätta ord på!

Sambon la örat mot magen igår kväll när vi satt i soffan och helt plötsligt fick han en spark. Jag känner ju sparkarna dagligen nu, men när sambon ska känna så brukar han ju sluta. Men igår fick han sig en liten kick :) Mys!

Nu ska jag plocka upp tvätten och sen ska jag fortsätta kolla runt lite här.