Så, nu är vi hemkomna från stan och vårdcentralen. Hade tid 08.40 och fick komma in till labb vid 08.50 typ o lämna över mitt prov. Efter labb var det dags att träffa en sköterska och den tiden hade jag 09.00 Sköterskan berättade att man inte hittat några bakterier i urinen, så någon UVI var det inte. 

Dock så var hon osäker på vad det kunde vara och var lite fundersam över smärtorna och ilningarna i magen, så hon gick ut och rådfrågade en läkare. När hon kom tillbaka skrev hon upp mig på en läkartid 09.35 så det var bara till å byta väntrum än en gång och vänta. 

Läkaren kom runt 10.05 och vi fick gå med in på hennes rum och dra hela historien än en gång innan hon beslutade att vi skulle göra en gynundersökning. Då kallade hon in en sjuksköterska och vi fick gå in på en tredje avdelning och jag fick hoppa upp i den berömda gynstolen.

Kändes lagom kul då jag varken rakat benen eller muffen och dessutom hade jag strumpor med hål i, haha    Jag brukar alltid förbereda mig på att det kan bli en gynundersökning, men jag hade nada ork till det i morse så jag lät det va. 

Iaf, hon började att känna på livmodertappen som kändes normal och sen kollade hon med instrument och spegel och konstanterade att det fanns en svampinfektion iaf. Hon trodde att ilningarna och smärtan kunde höra dit + att det är vanligt med liknande besvär under graviditet. Fick en salva utskrivet som ska tas i 10-14 dagar och är det inte bättre då så ska jag höra av mig för en ny tid. Kändes skönt att få veta att det fanns något fel, men nu hoppas jag innerligt att det går över snart och att kantarellerna i muffen ger med sig.

Efter vc var vi på stan en snabb sväng för att hämta ut receptet och hoppade in på KappAhl där vi hittade en body och en pyamas till lillkillen. Pyamas har vi verkligen behov av, så nu fick han en gosig i strl 56.

Idag har vi klarat av 140 dagar av graviditeten och har 140 kvar, yay :)

Det känns helt underbart att veta att det är en liten kille i magen. Just att veta könet har gjort att jag längtar ännu mer och drömmer om framtiden tillsammans med vår son. Det känns mycket mer verkligt och vi kan säga han i stället för hon eller han när vi pratar om honom. 

I morse när jag vaknade kikade jag på spjälsängen och tänkte för mig själv: "Herregud, det ska ligga en liten kille här i om några månader". Magiskt! 

Nu låter det som att vi bara ville ha en kille, men så var det inte alls. För oss spelar könet ingen som helst roll. Noll, zero, nada... men just känslan av att veta är helt fantastisk! Det hade självklart varit precis lika häftigt om det varit en tjej i magen!

Innan sambon gick till jobbet i morse så sa han "jag tror nog att det är en liten ***** i magen". Kan inte annat än hålla med, det känns verkligen så :) Men det får tiden utvisa som sagt, men det är mysigt att prata med magen och testa de olika namnen för att se vilket som känns mest rätt. Just nu går han under det namnet iaf :)

Sitter och kikar på förvaringsmöbler till lillkillen. Tänkte köpa en garderob från början, men nu har vi bestämt oss för en byrå och jag tror nog att jag vill ha en Hemnes. Vi har ju en vit Hemnes i hallen som jag älskar så det lutar nog att det blir en sån till alla kläder.

Känner verkligen att jag vill bo större nu. Det vore skönt med 4 rok (bor i en 3a på 80 kvadrat), så att man kan ha ett separat gästrum/kontor plus ett alldeles eget rum till lillen. Nu har vi en stationär dator som vi inte riktigt vet vart vi ska placera sen när han ska få sitt egna rum. Det är ju visserligen långt kvar tills dess eftersom han kommer ha spjälsängen inne hos oss x antal månader, så jag hoppas vi hinner hitta något nytt tills dess. Annars får vi knöka in datorn i vårt sovrum. 

Hus vill vi inte ha än på måånga år, om ens någonsin. Men ett radhus hade inte skadat. Jaja, det löser sig :)

I övrigt börjar jag bli rejält förkyld IGEN :/ Snorar och känner mig allmänt ur form idag. Nu är det dags att ta tag i lite måsten. Yay!

Kollade igenom spotify precis och såg spellistan som tidigare hetat ett tjej- och ett killnamn.

Helt plötsligt slog det mig att vi nu kan ta bort ett namn och i stället skriva i det namn vi tror att han kommer få :) Magiskt!

Sambon har 3 namn han gillar och jag gillar två av dom, varav det ena är en riktig favorit.

Dock är det ett namn som jag tyckte var jättefult för något år sedan så vi håller på att 'smaka' på det här hemma och har därför inte avslöjat det för någon. Men nu när jag skrev 'Älskade *****' på Spotify-listan så insåg jag hur rätt det känns. Visst sjutton är det en liten ***** där inne!

Jag blev verkligen helt tårögd när jag såg det i skrift  

Sen har vi pratat om att inte binda upp oss för mycket vid ett namn, det kan ju hända att han kommer ut och ser ut som någon helt annan. Men just nu känns det så rätt! 

Tänk att jag ska bli mamma till en liten kille! Älskade lillkillen, du gör oss så lyckliga!

Idag går vi in i vecka 20. Säger som vanligt; vart tar tiden vägen!? :)

Tycker att jag mår riktigt bra nu och kan njuta mer och mer av graviditeten och allt vad det innebär.

Magen växer mer och mer och svärmor konstaterade igår att jag fått en liten 'ölmage', haha! Helt omöjligt att inte se gravid ut när jag har en lite mer åtsittande tröja :) Jag älskar't!

Brösten spänner och läcker lite emellanåt, men fortfarande inga mängder. Tröttheten är bättre men har jag tid så tar jag mig gärna en tupplur på dagen. Dock är jag inte så förlamande trött längre så jag kan styra det själv lite mer.

Fogarna gör ont till och från, igår var det kanske inte så konstigt med tanke på att jag var i farten hela dagen, men annars tycker jag att bältet hjälper rätt bra faktiskt. Sen får jag ju bara försöka lyssna på kroppen så gott det går, värre än så är det ju inte :) 

Efter att vi fick veta könet igår så hoppade vi på bussen igen in mot city. Väl där var siktet inställt på diverse klädbutiker för att köpa på oss lite mer kläder till lillkillen.

Köpte några byxor, några bodys samt en ny mössa på Polarn och  Pyret. Valde en mörkblå med ränder som han kan ha till overallen vi köpte för några veckor sedan. Sedan var vi även inne en sväng på Stadium och min käre sambo som är århundradets största sportfanatiker (förlåt älskling ;)) hittade en boll som han bara var tvungen att köpa till lillen. 

Tror nog att det kommer bli pappas lilla sportnörd ;) 

Passade även på att käka lite och hamnade på en mysig liten pub mitt i smeten. Var såå skönt att få sätta sig ner och bara smälta alla intryck och kunna prata lite mer ostört. Smarrigt!

Efter maten så gick vi på shoppandet igen och strosade genom butikerna. Efter ett par timmars rörelse sa mitt bäcken ifrån och vi bänkade oss på ett fik med varsin chokladkaka (som en krustorr kladdkaka typ) och varsin dricka. 

Efter fikat var det över två timmar kvar innan tåget skulle gå, så vi strosade runt lite till i snigelfart och sen satte vi oss på en bänk och bara slöade sista stunden. 30 minuter innan tågets avgång stod det på perrongen så vi hoppade på direkt.

Vår älskade son   

Lillkillens besiktningsprotokoll - u.a :)

Dock kunde hon inte se ansiktet framifrån och därmed inte upptäcka eventuell gomspalt, men det hoppas jag att vi slipper! Hjärtslagen låg på 150.

Efter att vi landat hemma var det dags att åka och hämta den fyrbente som spenderat dagen hos svärmor och svärfar. De var nyfikna och kollade igenom ul-bilderna noggrant. När vi visade bilden som avslöjar könet så säger svärmor -"Det där ser ju ut som en kork". Haha, jag måste nog hålla med! Dels så finns det inget sammanhang i bilden och sen så ser snoppen verkligen fyrkantig och konstig ut. Barnmorskan var ju säker så jag litar på henne, men ju mer jag kollar på bilden -desto mer börjar jag fundera på om det verkligen inte är en kork ;)

När vi kom hem sorterade vi lite bebiskläder och sen var det bums i säng. Stensov hela natten med undantag för en kissepaus. Underbart att känna sig utvilad!

Igår morse var det äntligen dags att åka till storstan och göra vårt efterlängtade köns-ul. 

11.30 hade vi tid på kliniken och det var med nervösa steg vi gick in i rummet. Jag var mest rädd för att det inte skulle se bra ut med Lillbus, att hjärtat hade stannat eller att hon upptäckte något fel som inte synts tidigare.

Fick iaf med oss mängder av foton därifrån, och äntligen fick vi en profilbild på godingen :) Allt såg bra ut och bebisen väger nu 194 gram och charmade brallorna av oss med alla söta rörelser och påhitt. Älskade goding!

Så, vill ni veta om det är en hon eller en han? :)

Here it comes....

Det är en P O J K E    Markera texten så syns det. Vill ni inte veta så låt bli ;)

Sitter på tåget mot storstan och ultraljudet. Spännande :)