Jag älskar verkligen att vara gravid, det är en ära och jag njuter varje minut. MEN, fogarna driver mig till vansinne! Ibland gör det så ont att jag nästan skriker rätt ut av smärta och tårarna bränner bakom ögonlocken. Bältet håller ihop bäckenet helt okej, men har jag väl fått ont en dag så gör bältet likosm ingen nytta längre.

Just nu är det en kamp bara att ta ut hunden på promenix och när det är dags att lägga sig för kvällen är fogarna helt kaputt. Sitta för länge går inte, ligga för länge går inte och att gå för länge går inte det heller :/

Så, nu känner jag mig färdig med gnällandet!

I övrigt känner jag av lilleman mer och mer. Sparkar och buffande som avlöser varandra. Mest aktiv är han på kvällarna, så han är nog kvällsmänniska precis som sin mamma :) Det är så fantastiskt härligt att få en spark, det är verkligen en helt obeskrivlig känsla! 

Drömmer förresten helt sjukt nu för tiden. I natt drömde jag att någon (minns inte vem) slickade mig i ansiktet, så när jag vaknade var jag skitsur på sambon och fick för mig att jag minsann skulle hämnas på honom. Han stensov dock och när jag vaknade till lite mer så insåg jag att det bara var en dröm och att han inte var inblandad. Han slapp med andra ord att vakna av att jag slickade på honom ;) 

Drömmarna är liksom röriga, men ändå väldigt tydliga och intensiva och jag antar att det hänger ihop med graviditeten. Men ibland tror man ju nästan att man är på väg att bli knäpp, haha.

Jag fick verkligen gåshud när jag hängde upp första omgången bebiskläder precis.. Hallå, det hänger massa minikläder i MITT torkskåp, hur 17 gick det till?

Idag gör jag något som jag längtat efter i flera år; tvättar bebiskläder. Känslan när jag klippte bort prislapparna och sorterade kläderna i högar är helt obeskrivlig. Samtidigt så gnager en liten oro i mig som säger att det fortfarande kan gå snett och att något kan hända med lillkillen, men å andra sidan så vill jag inte stå där efter förlossningen och behöva paniktvätta allt. Förhoppningen är ju att allt ska gå bra, och hittills har det ju sett finfint ut.

Men känslan är verkligen helt galen! Vissa plagg har ju liksom hängt med prislappen på i över 4,5 år...

I morgon ska vi införskaffa en liten garderob till lillbus, så då ska kläderna hängas in. Kommer bli så mysigt att få organisera och hänga in allt :) 

Räknade hur många par sockar han har och kom fram till att han har 23 par, haha hjälp! 23 par sockar, det är ju mer par än vad jag har i klädesplagg totalt. Så sockar kan vi nog känna oss nöjda med för ett tag framöver ;)

Häromdan fick han även en body, ett par byxor och 3 par sockar från blivande farmor och farfar. Bodyn, byxorna och ena paret sockar var från Lundmyr, jättefint! Tack kära svärmor o svärfar    

Blivande pappan fick precis sin första spark. Han pratade med lillkillen och helt plötsligt får han en spark precis där han har handen. Behöver jag säga att han sken upp som en sol? :) Tårarna började forsa och jag njöt nog minst lika mycket av stunden som sambon. Helt underbart!

På väg in till jobbet nu ringde han och var helt salig över att äntligen fått känna sin son. 22 oktober blir definitivt en dag att minnas! Som han längtat efter detta ögonblicket   

Tack älskade lilla E för att du äntligen gav din pappa en spark! Vi älskar dig och vi längtar efter dig.

Vecka 21+5

Lillbus har verkligen varit aktiv senaste dagarna och ikväll slår han nog alla rekord :) Det sparkas för fullt och jag blir nästan tårögd varenda gång. Tänk att jag har ett liv i mig, så ofattbart och alldeles, alldeles underbart <3

Haha, jag drömde helt sjukt i morse!! Drömde att vi hade en dotter som hette Vagnhild (Japp, Vagnhild). Hon var runt ett par år gammal när vi döpte henne och då säger prästen högt: "Men usch va ful hon är". Haha. Hur funkar hjärnan egentligen? Vagnhild liksom. Vart kom det ifrån? 

_____

Lilleman sparkade flera gånger igår, det är verkligen galet mysigt! Nu på morgonen sparkade han lite också, men så fort sambon lägger handen eller örat mot magen så stannar han upp helt och gör inte ett ljud ifrån sig, buse :)

Fy fan, mitt huvud är inte nådigt! Har tagit Alvedon o även legat o sovit över en timme, men den är fortfarande kvar.
Som "morot" att härda ut och bara gilla läget har jag iaf fått två sparkar av lilleman under tiden jag legat här o tyckt synd om mig själv. Det gör att det känns lite bättre iaf!

Har börjat få en helt bedrövlig huvudvärk det sista. Det känns som att hjärnan försöker trycka sig ut både genom ögonen, öronen och i pannan. Sådär skönt :/

Har även börjat flimra en del för ögonen till och från vilket resulterar i att jag blir jätteyr och snurrig rätt som det är. Antar att det (yrseln) hänger ihop med huvudvärken och kanske mitt höga blodtryck!? Igår fick sambon stå och vakta mig så att jag inte ramlade när jag fick en yrselattack. Det gick bra och gick över så småningom, men då blev jag spyfärdig i stället. Blä!

Fick även en sammandragning igår när jag var ute med den fyrbente. Den förste som jag känner av och det var en blandning mellan en konstig känsla och en obehaglig känsla. Svårt att förklara, men kändes gjorde det :) Det lugnade iaf ner sig när jag kommit in igen och kraschat på soffan några minuter. 

I morgon ska jag till storstan och är sådär peppad till att spendera 6 timmar på ett tåg under en o samma dag. Mina fogar lär tycka sådär om det. Bara till å gilla läget. Jag kan slappa hela torsdagen i stället :)

Oj, vilket gnällinlägg det blev nu. Jaja. Ibland är det så.