Idag var det dags för ytterligare ett besök hos barnmorskan för att mäta, lyssna på hjärtljud och checka läget. Pratade om min trötthet och svaghetskänslorna jag får i kroppen (främst benen) och hon tyckte att det lät lite konstigt så jag fick remiss till labb för blodprov. 

Urinprovet och blodtrycket var normalt i alla fall så det verkar inte vara någon havandeskapsförgiftning. Glukosprovet som jag tog i förra veckan sa hon heller inget om, så det antar jag var normalt.

Sf-måttet hade dragit iväg rejält - igen. Så nu låg jag på 34, men enligt barnmorskan var det helt normalt och jag har ju som sagt lite hull sedan innan som kan påverka menade hon. Hur som så var det inget att oroa sig över. 

Hon passade även på att känna hur han låg och han hade minsann lagt sig med huvudet nedåt, dock ruckbart fortfarande. Blev nästan tårögd när hon sa det, tänk att han verkligen förbereder sig för förlossningen nu, älskade unge! Hjärtljuden lät bra de med och nu kunde hon enkelt hitta en bra 'frekvens' så att det hördes klart och tydligt. Hans hjärtljud är ett ljud jag aldrig någonsin kommer tröttna på. Helt magiskt och både jag och sambon blir alldeles rörda varje gång   

Efter besöket gick vi ut och hörde efter om labb hade möjlighet att ta mitt prov nu och de kunde dom, skönt. De skulle kolla ämnesomsättning bland annat enligt bm.

När vi var klara hos barnmorskan och på labb så åkte vi och tog en dejt på kinesresturangen i stan. Var bara vi och ett sällskap till där så vi satt och pratade en bra stund och bara njöt av sällskapet. Mysigt när det blir lite spontant. Sedan åkte vi förbi sambons jobb, han ville visa upp magen för arbetskamraterna så jag fick lov att hänga med in, haha ;) De tyckte att magen var jättefin och sambon var stolt som en tupp när vi gick därifrån. Jag med förståss :)

Nu ska vi nog bara krascha i soffan, jag är helt färdig efter dagen och längtar efter att krypa upp i sambons famn.

Oj,idag är det visst bara 50 dagar kvar till bf. Men det kan ju bli mer - eller mindre, beroende på när lillkillen vill ut :) Sammandragningarna har varit lugnare i helgen och inte så värst smärtsamma. Skönt!

Är inne i en helt galen trött-period. Är vaken typ 2-3 timmar och sen måååste jag sova igen. Hela kroppen bara stänger av och jag hinner knappt lägga ner huvudet på kudden innan jag somnar. Har ingen ork för något och bara att ta ut hunden är ett helt projekt i sig. Galet!

Ska till barnmorskan senare idag för de vanliga kontrollerna. Efter den här kontrollen är det bara 3 tider kvar som vi bokat in, varav den ena är veckan efter bf. Snart är han här vår älskade lillkille   

Ska damma av vår systemkamera i dagarna också och försöka få till lite fina foton på magen. Hittills har jag ju bara kört med iPhonekameran och det känns inte så värst kul när man har en bra kamera liggandes. Skärpning på det ;)

Men tills dess får ni hålla tillgodo med en kass iPhonebild från den här graviditetsveckan. 

För varje dag som går så blir jag bara mer och mer tacksam för att just jag får bli mamma till min älskades barn. Det är helt otroligt och jag vet att han kommer bli världens bästa pappa till vår lille E. Jag är verkligen världens lyckligaste och mina killar är det bästa som finns <3

Tack älskade älskling för allt du gör för mig och vår goding i min mage, du är underbar!

Ännu en ny vecka och nu är det minsann inte många kvar :) Märker mer och mer att magen sjunker och jag är inne i en riktig tröttperiod igen.

I övrigt är det som föregående veckor men med lite annan karaktär på sammandragningarna. Gråter för allt och inget... gråter för att jag älskar sambon, gråter för att jag älskar våra djur, gråter om det är barn på tvn, gråter när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är och gråter när sammandragningarna blir för jobbiga. Tårar, tårar och tårar. Haha!

Benen gör ont till och från och ibland är det en känsla av växtvärk och ibland är det bara skakigt och svullet. Försöker att ha dom i högläge så gott det går när det gör ont, men nattetid är det lite mer besvärligt. Köpte ju stödstrumpor för ett tag sedan, men som vanligt är den ena försvunnen. Fattar inte det där med strumpor som går upp i rök, det slår ju aldrig fel! 

Innan sambon åkte till jobbet förut så låg vi i sängen och pratade om lilleman och graviditeten och då kom sambon på att vi faktiskt inte har någon milstolpe kvar (ja, förutom att han ska födas såklart). 

Förut har vi haft ett helt gäng med milstolpar längs vägen... vecka 10, vecka 12-13, vecka 20, vecka 25 och sist men inte minst vecka 30. Nu är det bara några få veckor kvar i stället. Galet va fort tiden gått! Innan vi vet ordet av så kommer han finnas här hos oss. 

Som jag längtar efter dig älskade E   

Helt otroligt att det är 2013 nu. 2013 är ju året då vi ska få träffa vår lille kille och starta våra liv som en riktig familj. Mamma, pappa och barn. Det kan knappast bli bättre än så!

Har mått skumt sen i typ förrgår, men igår och idag har jag haft en i.n.t.e.n.s.i.v mensvärk som inte riktigt vill försvinna och jag tycker att mina sd har blivit ännu mer annorlunda. Magen värker, spänner och nästan krampar och mensvärken känns både i fram och bak i ryggen. Trycket neråt under sammandragningarna har ökat också och vissa gånger känns det verkligen som att något är på väg ut, typ. Vissa sd gör ont så att jag nästan skriker rätt ut, och vissa behöver jag bara andas mig igenom. 

När det höll på som värst strax före tolvslaget igår så packade vi lillemans BB-väska, så nu står den redo i hallen. Passade även på att fylla på med saker som vi ska ha i min/vår väska. Just in case liksom. Den ska ju ändå packas...

Jag hoppas allt på att lilleman väljer att stanna i magen ett par veckor till. Än så länge är han portad ;)