Jag älskar verkligen att vara gravid, det är en ära och jag njuter varje minut. MEN, fogarna driver mig till vansinne! Ibland gör det så ont att jag nästan skriker rätt ut av smärta och tårarna bränner bakom ögonlocken. Bältet håller ihop bäckenet helt okej, men har jag väl fått ont en dag så gör bältet likosm ingen nytta längre.

Just nu är det en kamp bara att ta ut hunden på promenix och när det är dags att lägga sig för kvällen är fogarna helt kaputt. Sitta för länge går inte, ligga för länge går inte och att gå för länge går inte det heller :/

Så, nu känner jag mig färdig med gnällandet!

I övrigt känner jag av lilleman mer och mer. Sparkar och buffande som avlöser varandra. Mest aktiv är han på kvällarna, så han är nog kvällsmänniska precis som sin mamma :) Det är så fantastiskt härligt att få en spark, det är verkligen en helt obeskrivlig känsla! 

Drömmer förresten helt sjukt nu för tiden. I natt drömde jag att någon (minns inte vem) slickade mig i ansiktet, så när jag vaknade var jag skitsur på sambon och fick för mig att jag minsann skulle hämnas på honom. Han stensov dock och när jag vaknade till lite mer så insåg jag att det bara var en dröm och att han inte var inblandad. Han slapp med andra ord att vakna av att jag slickade på honom ;) 

Drömmarna är liksom röriga, men ändå väldigt tydliga och intensiva och jag antar att det hänger ihop med graviditeten. Men ibland tror man ju nästan att man är på väg att bli knäpp, haha.