Fick in en kommentar nyss med lite olika frågor som jag tänkte passa på att besvara lite snabbt:

*Vill du veta könet på barnet

Vi vet redan könet, en liten kille. Både jag och sambon ville absolut veta så det var en självklarhet för oss att ta reda på om det var en liten tjej eller kille i magen :)

*Vilket kön hoppas du på

Det spelade absolut ingen som helst roll. Det enda viktiga är och var att bebisen är frisk och mår bra. 

*Vad ska barnet heta

Det kommer vi nog inte berätta här i bloggen förrän han är ute. Just nu går han under ett namn, men det kan ju lika gärna bli något annat när han väl är ute. Men i dagsläget känns det helt rätt och han är en liten E.

*Hur ska man vara för att vara en bra förälder enligt dig

Oj, först och främst ska man väl vara trygg och stabil som person. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt under tonåren och en bit in i vuxenlivet, så det är en sak som jag tycker att man ska vara "klar" med så att man kan lägga det fokuset på barnet och föräldrarollen. Sen tror jag att man växer in i rollen efter hand och känner vad som känns bra och inte :) Lite luddigt svar, men hoppas du förstår hur jag menar!

*Hur länge ska man ha varit tillsammans tycker du

Ännu klurigare fråga... Jag tycker dock att man ska ha varit ihop ett bra tag innan man skaffar barn, gärna några år. Men det viktigaste är ju att det är ett stabilt och seriöst förhållande där man vill leva tillsammans och där man har en fungerande vardag. Men ska jag sätta något "riktmärke" på vad jag tycker så tycker jag nog att man bör ha varit ihop ett par år. 

*Vad kommer du sakna mest när barnet är ute

Det här brukar vi prata om ganska mycket här hemma och det som vi enats om att vi kommer sakna är att åka ut och ta ett strög sent en kväll. Ta en glass på Mc Donalds och bara vara spontana. I fortsättningen får vi göra det lite mer på dagtid och dessutom med vår älskade son, så det är minsann inte fy skam det heller :) Livet kommer bli så mycket mer meningsfullt när han finns med oss så det lär inte vara något vi kommer sakna när han väl finns här.

Kan verkligen bli helt gråtfärdig när jag tänker på att just jag får äran att bära min älskades barn. För många är det kanske en självklarhet, men för oss har det varit allt annat än självklart och resan hit har varit krokig och lång. Det är så övermäktigt att veta att lille E är 50% jag och 50% sambon. En helt unik kombination och en helt ny gren på släktträdet. Vår älskade lille son. 

Vad som än händer i livet så har vi skapat ett liv, en människa, en individ. Det är så stort att det är svårt att sätta ord på!

Sambon la örat mot magen igår kväll när vi satt i soffan och helt plötsligt fick han en spark. Jag känner ju sparkarna dagligen nu, men när sambon ska känna så brukar han ju sluta. Men igår fick han sig en liten kick :) Mys!

Nu ska jag plocka upp tvätten och sen ska jag fortsätta kolla runt lite här.