I morse var det dags för bilbesiktningen. Lika kul som vanligt, men det är ju bara till å gilla läget.

Eftersom den var inne på verkstan för typ två veckor sedan så kändes det rätt lugnt, men jag hade en känsla av att det skulle vara något med bakvagnen (fick bra att veta på det förra året), och mycket riktigt.... 

Tack o lov så fick vi bara en notering om det så bilen gick igenom utan problem. Dessutom kunde han se att vi kostat på framvagnen en hel del nyss, så det fick vi plus för.

I övrigt håller min kropp på att explodera snart känns det som. Har en inre stress som inte är av denna värld och jag känner mig som ett utskitet päron både psykiskt och fysiskt. Men jag hoppas att det går över snart, och som sagt, jag måste lära mig att stänga av. Jag vill kunna lägga all min energi på lillemannen och vår alldeles egna familj. Utan orosmoment, stress och måsten.

Jaja, det blir nog inte bättre än så här i dag... 

Älskade lille E, du är mitt ljus i tunneln!