Fick ett samtal från mödravården nyss om ett erbjudande att börja en föräldragrupp redan nu i veckan.

Nästa grupp startar inte förrän ett par veckor in i januari och då är vi alltså i vecka 34-36 ungefär, vilket innebär att risken är stor att vi inte kommer hinna gå klart.

Barnmorskan tyckte att den här blev ett mycket bättre alternativ för oss men nackdelen är att vi kommer ligga efter de andra paren i tid eftersom de har bf i januari. 

Sambon ringde upp sin chef och fick ett ok så vi tackade ja, men det känns lite trist att vi hamnar mitt emellan hur vi än gör. Dessutom hade jag sett fram emot att hamna i samma grupp som M :) Jaja.

Hoppas man får en bra sammanhållning ändå och att vi inte känner oss allt för utanför eftersom vi har bf sist.

Vore ju superkul om man kunde träffas även efter barnen är födda och hitta på saker tillsammans! 

Bara hoppas på det bästa helt enkelt :)

Idag är det 100 dagar kvar till bf. 100 dagar! Shit, det var ju 200 alldeles nyss? I morgon går vi ner på tvåsiffrigt, spännande :)

Är helt slut och är inte så pigg, så nu ska jag lägga mig i sambons knä lite medan han kikar på innebandy på tvn. Mys!

Igår kväll låg sambon i mitt knä och kände hur LillBus sparkade för fullt. När han slutade petade sambon på magen och fick en spark tillbaka, o så håll dom på... Pappa petade, LillBus sparkade :) Skithäftigt att verkligen få en reaktion från lillen!

Låg kvar länge i soffan och pratade om hur våra liv har förändrats, och hur mycket det kommer förändras när han kommer till oss sen. Man längtar så mycket efter allt det här vardagliga, gå promenader med vagnen, åka o handla blöjor, ha mysiga hemmadagar alla tre, se honom växa och utvecklas, första leendet m.m Finns så mycket att se fram emot!

Nu ska jag krypa upp i mannens famn en sekund innan dagen drar igång på riktigt :)

Idag för exakt ett år sedan hade vi ett läkarbesök på samma sjukhus som "vår" klinik ligger. Vi var spända, nervösa och samtidigt lite förväntansfulla eftersom vi eventuellt skulle prata lite om sprutor alternativt IVF.

Det var alltså idag för ett år sedan som vi fick bekräftat att jag har pcos. Minns så väl hur jag bröt ihop i bilen och bara grät på hemvägen medan sambon tyckte att det var jättebra att vi äntligen fick veta vart felet låg. Som han sa så visste vi ju vad motståndet var nu och då kunde vi lättare bekämpa det.  För mig var det en klen tröst i sammanhanget samtidigt som jag kunde förstå hans argument, men just där och då var det bara tårar och sorg över att ha fått det svart på vitt.

Minns att jag ringde mamma på hemvägen och då var svärmor där. Snyftade fram beskedet samtidigt som tårarna bara strömmade ner för mina kinder. Herregud, jag hade verkligen pcos! 

Idag 1 år senare är vi gravida i vecka 25+2 och lyckligare än någonsin. Tänk om någon hade berättat det för mig den här dagen för ett år sedan... Nu sitter jag här med en bebis i magen och bara njuter av varje sekund och känner mig inte det minsta skrämd av diagnosen längre. Visst, det kanske inte tar sig om vi skulle vilja ha syskon i framtiden, men det enda som spelar någon roll här och nu är att älskade lilla E i magen föds frisk och mår bra. Resten får man ta ställning till senare i så fall.

1 år senare så njuter jag av livet   

Hua, jag börjar nog bli rejält sjuk känns det som. Har ju snorat i ett par veckor men nu känner jag mig febrig och sådär härligt varm och kall om vartannat och näsan bara rinner.

LillE var helt crazy i magen typ hela dagen igår och buffade och knökade nonstop hur länge som helst :) Så mysigt när man märker av hans sovvanor mer och mer och kan se ett mönster. Ikväll hoppas jag att han är vaken som vanligt så att sambon kan få sig ett par sparkar, igår fick han bara en innan jobbet.

Nu ska jag kurera mig själv och sen ta ut den fyrbente på en liten runda.

Blev helt varm förut när jag läste vad min älskade sambo hade skrivit i ena boken vi har om graviditeten. Halva boken fyller mamman i och andra halvan fylls i av pappan. Så här stod det under ena punkten...

Den blivande mamman fick följande små egenheter under graviditeten:

-Akut hungrig, akut trött, känslosam och alldeles underbar!

Älskade, älskade du! 

Idag har vi klarat av ytterligare en vecka och välkomnar nu vecka 26. Mår ju som sagt lite halvknas nu med huvudvärk, yrsel och illamående så jag har mest tagit det lugnt idag.

För övrigt har jag nog ungefär samma symtom som tidigare; trött, foglossning, lite mer känslosam, huvudvärk, illamående och yrsel som kommer och går. Sambon flinar gott åt min "mat- och sovklocka" som han kallar det. Blir jag hungrig så blir jag akuthungrig, och blir jag trött så blir jag gaaaalet trött och måste ta en tupplur på direkten. Har kommit in i någon ny fas också där jag vaknar tidigt på morgonen (mellan 5-6-7) och är superhungrig, så då är det bara till å knalla upp och äta lite ;) 

Att somna om sen är dock inte lika lätt, då bökas och knökas det för fullt i magen och jag blir pigg som en mört helt plötsligt. 

Rent känslomässigt mår jag bättre än någonsin och jag känner mig verkligen hel. Extra underbart är det när lillen sparkar och busar omkring inne i magen, allting annat bara stannar av och det enda man känner där och då är närheten och kärleken till vår älskade E. Magiskt!

Idag är vi i vecka 24+6 och det var dags för 25-veckorskollen hos BM.

Började med att lämna ett urinprov som visade att jag hade lite protein i urinen och efter det mätte vi sf-måttet, lyssnade på hjärtljuden, mätte blodtrycket och bokade tider ända fram tills i mars. Jag har dock inga större planer på att åka dit då ;) 

Blodtrycket var något lägre denna gången 120/70 så det var godkänt, skönt. Sist låg jag på 140/80 om jag inte minns fel. Lillemans hjärtljud låg på 125 slag i minuten så de hade sänkts något. Det låg ju på 150 när vi lyssnade sist i början på oktober. Allt verkade iaf bra och han passade på att sparka på dopplern medan vi lyssnade :)

SF-måttet var aningen högt, men det hade jag nästan räknat med. Det låg i vart fall på 27, vilket är en bra bit över kurvan. Det är ju ingen fara på något sätt och kan helt enkelt bero på hur man bär barnet, vilken fysik man har samt hur han ligger. Det viktigaste är att man följer sin egen kurva, och det hoppas jag på att vi gör.

Pratade även om huvudvärken, tröttheten, yrseln och illamåendet och med tanke på att jag faktiskt hade protein i urinen så bokade vi in ett nytt urinprov nästa vecka. Skönt att de tar det på allvar och följer upp! Jag har varit lite nojig för havandeskapsförgiftning några dagar så det känns bra att det dubbelkollas.

Skrev även i dagens vikt och hittills står jag på -0,2 kilo sen vi var på första samtalet (hälsosamtalet). Känns skönt att jag inte gått upp eftersom jag hade övervikt sedan innan. "Normalt" enligt BM är att ha gått upp mellan 6-8 kilo vid den här tidpunkten så jag måste ju ha gått ner en hel del då när jag spydde som värst. Äter gör jag ju.

Föräldragruppen som vi skulle börjat i nu i december var inställd, eller så hade de flyttat på oss. Så vi kommer inte börja förrän sent i graviditeten. Lite tråkigt för jag hade verkligen sett fram emot det, men den som väntar på något gott ;)

Tog även upp det här med sammandragningarna jag haft det sista, men det var inget att oroa sig för utan det viktiga är att ta det lite lugnt och försöka stressa mindre.