Idag går vi in i ytterligare en ny vecka och precis vid tolvslaget i natt läste vi den här veckans fakta om bebis och graviditeten i apparna som jag har i mobilen. Gör det varje gång vi ska byta vecka, supermysigt.

Märker verkligen av lillens dygnsrytm mer och mer nu. På morgonen är han igång en sväng vid 5-6 för att sedan vara lugn till typ 8-9. Sen håller han sig lugn fram tills den här tiden, typ 13.00 och framåt. Sen är han rätt lugn hela dagen med bara någon spark då och då för att verkligen sätta igång runt 22-23 :) Sååå mysigt att märka när han vaknar till och börjar böka runt där inne   Älskade lilla E, som vi längtar efter att få träffa dig!

För övrigt så är foglossningen det som är absolut kämpigast just nu. Det gör så j*vla ont att jag skriker av smärta när jag ska resa på mig eller göra något ibland. I morse fick jag dra tag i sambon för att ens kunna vända mig i sängen och det är allt annat än smärtfritt :/ Att gå ut o gå med vovven är heller ingen enkel match, innan jag kommit ut från gården så har jag funderat på att vända typ 12 gånger. Men när jag gått en stund och fått upp lite fart så minskar smärtan tillfälligt, så det är iaf skönt!

Nästa vecka är det besök hos BM + provtagning. Ska bli skönt att komma dit lite mer regelbundet nu.

Har inte tagit någon bild för vecka 25 ännu, men här kommer förra veckans bild som jag helt glömt av att lägga upp.

Igår var vi som sagt på kalas. Inte helt oväntat så blev det massa fokus på magen och lillkillen :) När jag kom in och kramade om svärfar klappade han på magen och sa -"Oj vad du växer! Det klär dig verkligen och du passar verkligen in i rollen som mamma". Goe goe svärfar!

Svägerskan som kom lite senare kramade om mig och sa att det strålar om mig. Svårt att låta bli, eller något i den stilen svarade jag. Går ju inte att inte stråla när man har världens dyrbaraste lilla älskling i magen :)

Namnfrågan kom (som väntat) upp så vi avslöjade det för hela familjen. Tror nog att de flesta tyckte att det var ett okej namn, jag hörde inga protester iaf ;) 

Däremot så fick det lite motstånd av en person på min sida idag och hon gjorde en jämförelse med namnet Wille, vilket inte är det minsta likt. Men alla kan ju inte tycka samma. Huvudsaken är ju att vi gillar det :) Och det gör vi!

Var och handlade på Cervera en snabbis idag och helt plötsligt kommer det fram en ung tjej som jobbar där som frågar när det är dags. Först höll jag på att bli irriterad, men sen insåg jag att det faktiskt går att fråga oss sånt nu. Vi ska ju verkligen ha barn, och magen går liksom inte att förneka längre. Så uppenbarligen så tyckte hon väl att magen syntes genom ytterkläderna såpass att hon vågade fråga :) 

Bara minuter efter att jag skrev sista inlägget satte han igång och sparkade. Sambon fick känna flera på raken och nu har han levt rövare en bra stund. Skönt, hann faktiskt bli riktigt orolig (trots att det inte gått så lång tid).

Magen har varit extremt lugn nu hela em och kvällen. Annars lever han rövare på just kvällar, men nu har jag inte lyckats få igång honom varesig med bökande, musik, prat eller knuffande.

Säkert ingen fara, men usch va orolig man blir :( Snälla älskade E - sparka mamma!

Fick in en kommentar nyss med lite olika frågor som jag tänkte passa på att besvara lite snabbt:

*Vill du veta könet på barnet

Vi vet redan könet, en liten kille. Både jag och sambon ville absolut veta så det var en självklarhet för oss att ta reda på om det var en liten tjej eller kille i magen :)

*Vilket kön hoppas du på

Det spelade absolut ingen som helst roll. Det enda viktiga är och var att bebisen är frisk och mår bra. 

*Vad ska barnet heta

Det kommer vi nog inte berätta här i bloggen förrän han är ute. Just nu går han under ett namn, men det kan ju lika gärna bli något annat när han väl är ute. Men i dagsläget känns det helt rätt och han är en liten E.

*Hur ska man vara för att vara en bra förälder enligt dig

Oj, först och främst ska man väl vara trygg och stabil som person. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt under tonåren och en bit in i vuxenlivet, så det är en sak som jag tycker att man ska vara "klar" med så att man kan lägga det fokuset på barnet och föräldrarollen. Sen tror jag att man växer in i rollen efter hand och känner vad som känns bra och inte :) Lite luddigt svar, men hoppas du förstår hur jag menar!

*Hur länge ska man ha varit tillsammans tycker du

Ännu klurigare fråga... Jag tycker dock att man ska ha varit ihop ett bra tag innan man skaffar barn, gärna några år. Men det viktigaste är ju att det är ett stabilt och seriöst förhållande där man vill leva tillsammans och där man har en fungerande vardag. Men ska jag sätta något "riktmärke" på vad jag tycker så tycker jag nog att man bör ha varit ihop ett par år. 

*Vad kommer du sakna mest när barnet är ute

Det här brukar vi prata om ganska mycket här hemma och det som vi enats om att vi kommer sakna är att åka ut och ta ett strög sent en kväll. Ta en glass på Mc Donalds och bara vara spontana. I fortsättningen får vi göra det lite mer på dagtid och dessutom med vår älskade son, så det är minsann inte fy skam det heller :) Livet kommer bli så mycket mer meningsfullt när han finns med oss så det lär inte vara något vi kommer sakna när han väl finns här.

Kan verkligen bli helt gråtfärdig när jag tänker på att just jag får äran att bära min älskades barn. För många är det kanske en självklarhet, men för oss har det varit allt annat än självklart och resan hit har varit krokig och lång. Det är så övermäktigt att veta att lille E är 50% jag och 50% sambon. En helt unik kombination och en helt ny gren på släktträdet. Vår älskade lille son. 

Vad som än händer i livet så har vi skapat ett liv, en människa, en individ. Det är så stort att det är svårt att sätta ord på!

Sambon la örat mot magen igår kväll när vi satt i soffan och helt plötsligt fick han en spark. Jag känner ju sparkarna dagligen nu, men när sambon ska känna så brukar han ju sluta. Men igår fick han sig en liten kick :) Mys!

Nu ska jag plocka upp tvätten och sen ska jag fortsätta kolla runt lite här.